Sorel och våldet

I denna del har vi för avsikt att utforska den sorelska förståelsen av våldet och dess funktion. I den första delen av denna artikelserie redogjordes för Sorels instrumentella myt. Artiklarna behöver inte nödvändigtvis läsas i kronologisk ordning men för den som önskar återfinner ni  en länk till den första artikeln i slutet av denna text.

No excuses no looking back
We think too much about the things we lack
This neo violence pure self-defiance
-The tough alliance, Neo violence.

Det är viktigt att initialt i denna text tydliggöra hur Sorel gör en skillnad mellan violence och force. I denna artikel kommer vi för enkelhetens skull att använda oss av våld och maktutövning.
För Sorel är maktutövning vad den härskande minoriteten använder för att framtvinga social ordning. Våld i denna kontext avser de ögonblick när samhällets inneboende motsättning flammar upp i öppna konflikter som söker omkullkasta den sociala ordning den härskande klassen har påtvingat samhällets alla segment. Vi kommer att återvända till denna distinktion i slutet av artikeln. Det är enkelt att avfärda dinstinktionen som framförallt otaktisk. Dagens revolutionära vänster har en tendens att förstå det egna våldet som självförsvar och därmed söka kringå en riggad frågeställning kring våldsanvändning utifrån att peka på den härskande klassens legala våld i form av allt från polisiärt våld till dödliga arbetsplatsolyckor. Detta är dock främst retorisk fråga och måste lämnas där hän för att förstå Sorels våld. Sorels våld har en tudelad effekt för vad han beskriver som den parlamentariska socialismen, med detta avses den samtida socialdemokratin. Vid de exceptionella situationer då motsättningen mellan den arbetande och den härskande klassen övergår i öppenkonflikt präglad av strejker och upplopp reduceras den parlamentariska socialismen till en främst diplomatisk instans. Genom att erbjuda den härskande klassen det enda arbetarklassen hade att ge, en fredlig återgång till produktionen kunde den härskande klassen skrämmas till att acceptera vissa reformer mot att ordningen återställdes. Socialdemokratin var aldrig för att parafrasera Malcom X mäktigare än den galne arbetaren med en gatsten i handen och inget att förlora.

Sorels våld är inte en fråga om att uppnå militära framgångar våldet förstås bäst  utifrån sin emacipatoriska funktion och potential. För Sorel är våldet en möjlighet för rörelsen att erhålla självförtroende och politiskt oberoende. På denna väg utvecklas de nödvändiga förmågor och färdigheter som krävs för att arbetarklassen skall komma att uppnå verkligt självstyre. Detta kan givetvis uppfattas som daterat och frasradikalt, en skärva från en svunnen tid då klassen aldrig var långt ifrån det öppna upproret och tidvis hade en realistisk möjlighet att omdana samhället.
Detta är kärnan i den gordiska knut Sorel utgör för den samtida läsaren, risken att läsa  honom allt för bokstavligt, stundtals är Sorels största behållning de associationer han väcker snarare än det han faktiskt skriver.

På så sätt blir massorna i stånd att under kampens gång höja sin politiska medvetenhet, befrämja sina färdigheter och talanger, skilja mellan rätt och orätt och dra en klar skiljelinje mellan fienden och oss.
-Mao Zedong, 1966.

Things fall apart; the centre cannot hold
Mere anarchy is loosed upon the world
-William Butler Yeats, The second coming

En intressant och inte obetydlig aspekt av Sorels våld är hur det tydlig separerar klasserna. Detta då det öppna våldet konkretiserar och synliggör den samhälleliga motsättningen mellan arbete och kapital. När konflikten går från att vara dold till att ske inför öppen ridå existerar det inte längre någon center som de ambivalenta kan klamra sig fast vid. Våldet blir den tydliga demarkationslinje som separerar vän från fiende.
Den öppna konflikten inte bara separerar opponenterna, våldet i sig själv spär på antagonismen mellan parterna. I läsandet av Reflections on violence blir detta tydligt framförallt i den passage där Sorel förordar en våldsam behandling gentemot arbetsgivare med en filantropisk ådra samt de ur den härskande klassen som sysselsätter sig med välgörenhet. Genom en hårdhänt behandling av dessa visar de exploaterade med all önskvärd tydlighet hur filantropi aldrig kommer att kunna upprätthålla den sociala freden. Det är uppenbart hur bland annat detta förhållningssätt  ledde till att Sorel av många uppfattades som allt för kontroversiella för att tas på allvar.
Det som inte kan betonas tillräckligt är dock hur våldet i sin kärna är en krigsdans som söker tydliggöra separationen mellan antagonisterna.

Det är utifrån ovanstående kontext samt vikten av politiska myter vi förstår hur våldet blir en fundamental del av Sorels teoretiska ramverk.
Det går dock inte att diskutera Sorels våldsbegrepp utan att fästa vikt vid generalstrejken, detta då den för Sorel utgör det mest explicita uttrycket för det proletära våldet.
Det är enkelt att göra den felaktigt förståelsen av våldet som en grunden reaktiv kampform, något arbetarklassen använder sig av när exploateringen blir omänsklig.
Om denna tolkning görs avslöjar den att läsaren snarare än Sorel sätter likhetstecken mellan våld och blodsutgjutelse.  Sorels proletära våld är något i grunden samhälleligt, våldet är motsättningens barn. Sorels våld är en abstraktion med en nästan essentiell mening. Det beskriver främst den intensitet som existerar inherent i den arbetande klassens motvilja mot den härskande klassen kooptering och införlivande av proletariatets kamp i den acceptabla ekonomiska och politiska ordningen.
Våldet är ett uttryck för autonomi i våldet kan en ny suverän skönjas.
I den våldsamma strävan formerar sig proletariatet som ett upprorets subjekt.
Detta för tankarna till Fanon och hans beskrivning av våldet som en emancipatorisk kraft där den koloniserade omformulerar de egna betingelserna.
Våldet följer i mytens fotsteg då den våldsamma strävan konkretiserar och tydliggör myten. För Syndikalisterna var varje strejk ett steg på vägen till den stora generalstrejken och likaledes en repetion för densamma. Således blev varje attack gentemot kolonisatören ett steg på vägen av etablerandet utav en konkurrerande världsbild.

Sorel skiljer på la violence prolétarienne och La force bourgeoise. Våldet tillhör upproret mot det rådande. La force bourgeoise är synonymt med utövandet av makt.
Våldet blir därmed för att prata med Marx, maktens antites. Detta våldet är inte ett försök att tillskansa sig makten, våldet är på många sätt reaktivt men syftet är att proaktivt rasera de betingelser som ger den härskande klassen möjlighet att utöva sin makt

Sorels proletära våld är en präriebrand som omsluter alla, dess udd är inte endast riktad gentemot den härskade klassen utan även mot den reformistiska och parlamentariska delen av socialismen. Detta då det enligt Sorel inte finns en plats för den strömningen på den proletära sidan av den avgrund som det proletära våldet skall komma att öppna upp.

Capitalist force is at the base of this entire process
and it operates in an imperious manner.Marx supposed that the
bourgeoisie had no need to be incited to employ force; but we are
faced with a new and very unforeseen fact: a bourgeoisie which
seeks to weaken its own strength. Must we believe that the Marxist
conception is dead? By no means, because proletarian violence
comes upon the scene at the very moment when the conception of
social peace claims to moderate disputes; proletarian violence con-
fines employers to their role as producers and tends to restore the
class structure just when they  seemed on the point of intermingling
in the democratic morass
– Georges Sorel Reflections on violence.

Att fullständigt avfärda Sorel som daterad och/eller protofascistisk är ett kvitto på att läsaren inte förstått något och samtidigt förväntar sig allt.
I nästa del kommer vi att titta närmare på personen Georges Sorel och den politiska miljö han rörde sig i.

Du vet väl att du kan följa uppgång och fall på Facebook?

Läs mer
Sorel och myten
Amerikas fördömda: ett re-kontextualiserande av Fanon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s