Sorel och myten

 

Georges Sorel, föddes den 2 november 1847 i Cherbourg. Sorel var en fransk socialist tillika revolutionär syndikalist. Sorels enskilt största bidrag var hans provokativa tes om myten och våldets roll i en historisk process. Sorels, Reflections on violence är än idag ett verk som förtjänar en extensiv läsning. Det sägs att världen i dag präglas av ett tillstånd där det inte längre finns några stora berättelser, verkligheten  konstitueras istället av mikronarrativ, detta stämmer i så mån att gårdagens berättelser och myter brutit samman, men det betyder inte att morgondagens berättelser inte har alla möjligheter att bli storlagna. Jag har för avsikt att under hösten 2017 skriva ett antal artiklar med utgångspunkt i Reflections on violence. I de två första delarna har jag för avsikt att gå igenom de grundläggande begreppen i Sorels teoretiska ramverk, du behöver alltså ingen egentlig förkunskap för att tillgodogöra dig dessa texter, jag skulle dock rekommendera en grundläggande läsning till de följande artiklarna.
Det är på sin plats att tydligt redogöra för ett kontroversiellt faktum, Reflections on violence har ett visst bagage utifrån det faktum att Mussolini vid flera tillfällen år 1937 beskrev verket samt Sorel som starka influenser. På grund av detta har Reflections on violence ofta förkastats som såväl implicit eller explicit fascistisk. Att anta denna hållning är att göra sig en allvarlig otjänst och att skjuta sig i foten. Det finns inget som talar för att Sorel var en protofascist. Att fascismen som sådan approprierar teoretiska verktyg från vänstern får aldrig vara en ursäkt för att låta dessa teorier spridas för vinden.

 

“Myth is much more important and true than history. History is just journalism and you know how reliable that is.”
– Joseph Campbell

 they must be taken as a whole, as historical forces, and that we should be
especially careful not to make any comparison between accomplished
fact and the picture people had formed for themselves before action.
– George Sorel, Reflections on violence

 

Aktörer i stora sociala rörelser föreställer sig i större eller mindre omfattning en strid där den egna saken kommer att segra. Dessa konstruktioner, är givetvis avhängiga rörelsens målbild, syndikalisternas sista generalstrejk, nationalsocialisternas raskrig och den marxistiska revolutionen är tre mycket heterogena exempel på politiska myter.

För Sorel är myten dock mer än bara en kollektiv fantasi. Myten är en framtid vars skapare ännu inte givit sig till känna. Det finns beröringspunkter mellan Sorels myt och fantasin i så mån att det är en abstrakt konstruktion som söker appellera till vårt känsloliv snarare än förnuft. Myten lever i våra drömmar gränsland och talar till oss på en grundläggande nivå.
Denna distinktion är dock problematisk ur den aspekten att fakta och myter inte nödvändigtvis befinner sig på en kollisionskurs. Tvärtom kan fakta utgöra bränsle för myten. Avpixlat är ett konkret exempel på en sida som genom att använda sig av externa nyheter men presentera dessa nyheter sammanhängande skapas och livnärs myten om en nära förestående kollaps.
I allmänhet kan myter alltså utifrån ett instrumentellt perspektiv förstås som något annat än rena fantasier, något som fyller en social funktion. Myten uppfattas så att säga i allmänhet som något neutralt ned potential att vara så väl reaktionär/bevarande som revolutionär. Myten om den skötsamma arbetaren är ett exempel på en kollektiv berättelse som i grunden är konsensusorienterad. Den skötsamma arbetaren som strävsamt går till arbetet varje dag, inte klagar eller bråkar utan gör rätt för sig och bara tar ut fyra sjukdagar per år. Den arbetaren belönas varje år med ett lönepåslag och kan efter år av slit och sparande köpa sig en villa i ett bra område där familjen kan växa upp. Arbetarens barn kan tillgodogöra sig möjligheter som arbetaren själv saknade,  i form av högre utbildningar. På så sätt kan myten på ett rent symboliskt sätt söka maskera och/eller legitimera de motsättningar som finns i samhället.

För Sorel är dock myten något annat än ovan beskrivna allmänna uppfattning tvärtom är Sorels myt aldrig något som kan komma från överheten eller verka legitimerande eller bevarande för det rådande. Myten är per definition konfliktorienterad och en subversiv kraft uppbyggt utifrån en samhällelig motsättning.

Sorel gör en distinktion mellan två former av politiska formationer. De som söker samlas kring utopiska ideal, och de som har en grundläggande myt som grund för sin politiska ideologi. Den första formationen uppbyggd kring utopiska målbilder är enligt Sorel den härskande klassens samhälle, kapitalismen. Den andra formationen  är utifrån Sorel den revolutionära socialismen. Sorel förstår kapitalismen som ett tydligt exempel på detta utopiska ideal, där varje mellanmänsklig relation reducerats till  försäljningen och ersättningen för antingen arbete eller reproduktiva arbete.
För Sorel är utopin en teoretisk konstruktion Utopin är en intellektuell egendom och dessutom en privat sådan. Utopin är vidare konsensusorienterad utifrån hur den i regel
innefattar element av hur tiden per automatik kommer att lösa alla samhälleliga problem om bara ledare av det rätta virket tillåts leda.

Om utopin är en skalpell som i rätt händer och och med tillräckligt mycket tid och planering kan den skära bort en samhällelig cancersvulst är myten en vildvuxen präriebrand som vid en given tidpunkt kan förtära och förinta det rådande.
Myten är instinktiv snarare än logisk, myten tillåter sig inte att resoneras eller förhandlas med, den kan varken verifieras eller falsifieras detta eftersom myten i sin mest fundamentala form är intuitiv, den tillhör en rörelses språk och emotioner.
Sorels myt skänker rörelsen styrka och uthållighet. I Reflections on violence använder ofta Sorel den unga kristendomen som exempel. Förställningen om att tillhöra guds utvalda ständigt omgivna av en hotfull och mäktig  fiende men med ett paradis i varandet, fylldes rörelsen av mod och en känsla av hopp.
Genom att förstå de attacker den unga kyrkan utsattes för som bisaker i den kamp som skall sluta i kyrkans slutgiltiga seger över satan och etablerandet av kristus kungadöme uppfattade man smärtan som ofrånkomlig men lidandet det förde med sig var aldrig ett skäl att ge upp hoppet. Allt blod som flutit från martyrer var i sig ett gott nog skäl  uthärda och kämpa vidare.

Det är med detta i åtanke vi kan förstå vad Sorel menade när han beskriver hur den socialistiska arbetarklassen fylldes med liknande sentiment.
Sorel menade att socialismen som rörelse kom att ge upphov till samma frivilliga uppoffrande och hjältemod detta eftersom socialismens myt skapade och gav utlopp för samma tänkande som hos den unga kyrkan.
När rörelsen inträdde i ett revolutionärt skede menar Sorel att arbetarklassen inte längre uppfattar socialismen på ett logiskt sätt utan som något immanent som inte tillåter sig att fångas eller beskrivas.
Men myten är inte en vägkarta som endast tar dess bärare från startpunkt till slut istället förstår Sorel myten  inte för dess vägledande förmåga in futuro utan för dess förmåga att förändra In praesenti. Myten är en prognos i det avseendet att den ofta beskriver en framtid och stundom hämtar kraft ifrån historien men till syvende och sist handlar den alltid om samtiden, om nuet.
Detta är viktigt att hålla i minnet eftersom det förklarar hur det som konstituerar myten  alltid är sekundärt, det primära är vad denna eskatologi representerar på ett djupare plan i det omedelbara nuet.  Ett bra exempel  är den islamska undergången, al-Qiyamah,  den behöver faktiskt inte i detalj beskriva uppryckningen. Det är ett helt och fullt abstrakt begrepp, men det, och detta är viktigt menar Sorel gör inte denna  föreställningen falsk. Det Sorel avser är hur myten inte kan utvärderas utifrån om den går att verifiera.

Myten är dramaturgi en teaterscen där en möjlig framtid låter sig skönjas den blir en brygga mellan det som är och det som kan vara och inherent i denna brygga finns löftet om en tänkbar värld.
Myten återfinns i rörelsens språk men myten är i sig självt en rörelse, en maning till handling. För Sorel uppfattas detta som tydligast i den syndikalistiska generalstrejken.
Denna sista strejk ut ur vilket det nya samhället och den nya människan skall växa  binder samman proletariatet. Varje strejk oavsett dess storlek och framgång är en repetition inför vad som komma skall, en tung droppe ur molnet som förkunnar blixten. Myten ger rörelsen en frenesi och en lidelse som inte kan erbjudas av de intellektuella som gjort ett värv av att tänka åt arbetarklassen, en kategori Sorel förövrigt inte hade mycket till övers för.

Enligt Sorel innebar strejken att proletariatet krävde sin rätt i nutid, dåtid och framtid allt smälts samman till ett enda tempus. Generalstrejken blir i denna kontext det kapitalistiska samhällets dödskamp. Myten innefattar alltså en tanke om en sista strid med en antagonistisk världsbild inom vilket rörelsens målbild inte kan samexistera. Detta för onekligen tankarna till Schmitts vän-fiende distinktion där den politiska fienden utgör ett essentiellt hot mot den egna världsbilden.
Myten talar således om en kamp med en fiende som syftar till att fullständigt krossa oppositionen.
Avslutningsvis får myter så som generalstrejken vara viktiga verktyg detta för att de för att citera Sorel ”är rena och låter oss förstå rörelsen, dess inneboende sentiment och massans föreställningar när de förbereder sig för en avgörande kamp. De är inte deskriptiva utan ett uttryck för en vilja att agera”
Därmed blir myten i ett verktyg som kan inspirera till en strävan att omkullkasta den rådande ordningen

I del två av denna artikelserie kommer en introduktion till våld utifrån Sorel.

Du vet väl att du kan följa uppgång och fall på facebook?

Läs mer
Carl Schmitt från vänster
Carl Schmitt och partisanen

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s