Luke Cage

Det finns en myriad av svarta superhjältar och har gjort så under en överskådlig tid.
Vertigo, DC och Marvel har tillsammans producerat sammanlagt ungefär 120 olika hjältar som antingen är, afro-amerikaner eller av afrikanskt ursprung.
Därmed är det stundtals svårt att förstå det massiva hyllandet av Luke cage som varande banbrytande. I denna artikel är ambitionen att utifrån olika perspektiv analysera serien.
Artikeln är stundtals spretig vilket beror på undertecknads långtgående fäbless för sci-fi och superhjältar. Artikeln kan för den regelbundna läsaren upplevas som något malplacerad, till mitt försvar var ambitionen från början att skriva om sci-fi, serietidningar något som dock inte märkts de senaste två åren.


Buren och krigsmaskinen

Förutom Luke Cage har även den svarta superhjälten War Machine nyligen filmatiserats. Det är för sakens skull intressant att jämföra dessa. War Machine var ursprungligen en marinkårssoldat med ett samvete. War machine huvudsakliga drivkraft var således att tjäna nationen och rädda världen. Ur denna aspekt är inte War machine banbrytande utan en länk i en lång kedja av hjältar och antihjältar.
Luke Cage blir oskyldigt inspärrad och utsätts för experiment vilket ger honom hans förmågor. Cage har av naturliga skäl inga ambitioner att rädda den nation som han alienerats från, istället utgör Harlem och lokalsamhället hans arena.
Harlem blir i denna kontext en extension av fängelset. Segregrerat på etnisk grund där den andre endast uppehåller sig som representant för  den andres samhälle som omgärdar det egna. Luke Cage skapades 1972 och var något av gatans hjälte. Vid läsning av serietidningen är det stundtals övertydligt hur inspirationen kom från samtidens blaxploitationscen.

Angående tidigare nämnde fängelseexperiment är det frestande att dra slutsatsen att författarna inspirerades av Tuskegee-skandalen (1932-1972), där ungefär 400 fattiga svarta amerikaner smittades med syfilis och inte botades trots att det de facto existerade en fungerande medicin så tidigt som 1947. Då skandalen inte uppdagats vid tidpunkten för serietidningens lanserande är det snarare så att verkligheten i god tradition överträffar dikten. För den intresserade kan jag rekommendera en översiktlig läsning av Allen Hornblums Acres of Skin: Human Experiments at Holmesburg Prison
I boken analyserar Hornblum hur man experimenterade på svarta fångar i syftet att hitta metoder som möjliggjorde framgångsrika hudtransplantationer.
Vad som dock är ett faktum är att vid tidpunkten för lanseringen av Luke Cage stod Black Panther party i sin absoluta zenit 1971 bestod organisationen av 45 avdelningar och mer än femtusen medlemmar. Partiets tidning såldes i en upplaga av 139 000 tidningar i veckan.
Vanliga svarta medborgare läste tidningen och hur den beskrev svartas frigörelse till följd av tio-punkts programmet. Ett av programmets punkter var slutet på kapitalisternas utsugning av det svarta samhället. Det är i sig den centrala skillnaden mellan 1960-talets svarta kamp och den som föregick den. Man hade inte för avsikt att differentiera mellan den svarta och den vita kapitalisten.

 

Cottonmouth och Black Maria

”Mariah ”Black Mariah” Dillard -You’re wasting your gifts, my brother. This gangster life not what our ancestors fought for. Not what our people died for.

Cornell ”Cottonmouth” Stokes -This is exactly what they died for: self-determination, control, power.”

 

Luke Cage initiala nemesis är Cottonmouth och hans syster Black Mariah. Cottonmouth är intressant i det avseendet att han är en representation av en self-made man. I Cottonmouth kan man skönja en man som tagit sig upp från ingenting, den amerikanska drömmen manifest.
I Fallet Cottonmouth får han representera entreprenören som opererar i gränslandet mellan den legala och den illegala ekonomin. Till följd av sin framgångsrika brottsliga karriär har han kunnat köpa klubben Harlem’s Paradise. För Cottonmouth är klubben såväl en möjlig väg bort från den allt för flagranta brottsligheten och dels en möjlighet att tvätta pengarna denna brottslighet genererar.

På många sätt är Cottonmouth otypisk i det avseendet att vi får möjlighet att se vilka faktorer och omständigheter som kom att forma och prägla honom, detta är inte unikt för serien men i förhållande till hur svarta brottslingar generellt i film och tv historia kommit att presenteras som endimensionella och utan en unik mänsklig karaktäristik i form av högre kognitiv förmåga och självkontroll skiljer sig serien. Ur ett dramaturgiskt perspektiv hade det eventuellt varit tacksamt att porträttera Cottonmouth och Black Mariah som utgörande en dionysisk och apollonisk dikotomi. Som det dock skall visa sig i är det snarare så att såväl Cottonmouth som Black Mariah är ett resultat av sammansmältningen av Dionysus och Apollo.

 

Mariah ”Black Mariah” Dillard

”Since the days of Malcolm X, Harlem has been the jewel of black America. For black lives to matter, black history and ownership must matter” Black Mariah

Black Mariah är på många sätt en mer mångfacetterad karaktär än Cottonmouth.
I sjunde avsnittet beskrivs hur Black Mariah blev sexuellt utnyttjad av sin Farbror Pete. Samma Farbror som i Cottonmouth hittade sin protegé. För att skydda Mariah sände  hennes mormor (i realiteten familjens verkliga maktfaktor) henne till internatskola,
en plats som egentligen var vigd till Cottonmouth.
Det hela får ett grekiskt avslut då Mabel och Mariah förmår den unge Cottonmouth att skjuta ihjäl sin farbror och tillika mentor. För Mariah kom våldtäkterna att prägla men inte definiera henne tillskillnad från Cottonmouths patricide vilket skulle visa sig utgöra ett korsande av Rubicon. I ovannämnda avsnitt tar sig så dessa händelser slutligen sitt explosiva uttryck. Cottonmouth konfronterar Mariah och anklagar henne för att ha flörtat med farbrorn och att hon i grund och botten välkomnade hans sexuella trakasserier.
Den känslomässigt intensiva scenen avslutas med att Mariah puttar sin bror ut över ett räcke för att sedan slå in hans huvud med ett mikrofonstativ.

Detta är intressant ur flera perspektiv.

Det finns en skräckfilmskategori kallad Rape-revenge, kategorin kännetecknas av att filmens protagonist, vanligtvis en ung och tillsynes värnlös kvinna utsätts för en mycket grafisk våldtäkt kvinnan definieras av och utifrån händelsen och resten av filmen är centrerad kring hur hon hämnas på de som våldfört sig på henne. Luke Cage skiljer sig avsevärt då det mig veterligen är första gången en film eller tv-serie så explicit visar när ett våldtäktsoffer slår tillbaka inte mot sin förövare utan mot det stigma som övergreppet bär med sig. Mariah är som strateg vida överlägsen sin bror och i många avseenden den perfekta politikern detta då hon framstår som en fullständigt hänsynslös pragmatiker.
I samlandet av politiskt stöd i allmänhet och i samlandet av Harlem mot Cage i synnerhet använder sig Mariah av Spivaks strategiska essentialism, begreppet avser när en etnisk grupp väljer att bortse från den egna gruppens inneboende motsättningar för att när det är strategiskt formera sig utifrån en essentialism och överordnade gruppidentitet i syftet att uppnå ett mål eller avvärja ett angrepp.
I svart nationalism existerar en inneboende konflikt och stadigvarande motsättning utifrån det faktum att den bortser från den strategiska aspekten och uppfattar essentialismen som en verklighet, därmed söker man maskera de motsättningar som existerar i det svarta samhället.
Sedan sin födelse har Science fiction varit mer än bara verklighetsflykt, genren har utgjort ett medel för att gestalta sociala orättvisor och förtydligat dessa genom att placera dem i en annorlunda kontext.

I ljuset av denna främmande kontext framstår den gestaltade orättvisan som än mer absurd. Något förenklat skulle jag vilja påstå det lockande med superhjältar i allmänhet och sci-fi i synnerhet är hur det i sig själv bär löftet om en ny förståelse av vad som konstituerar vår planets ethnos och demos.
Oavsett om det rör sig om mutanter, klingons, ET eller små gröna män markerar deras själva existens ett nytt stadium för homo sapiens. Dess inneboende motsättningar bleknar sakteligen bort och i dess ställe framträder en ny förståelse för hur jordens ethnos är sammansatt. Demos ur den aspekten att politikens grundläggande motsättning, differentieringen mellan vän och fiende, medborgare och icke-medborgare i denna kontext fullständigt måste omformuleras.
Liknande paralleller går att dra till kategorin post-apokalyps där lockelsen utgörs inte av tanken på att leva för dagen och frukta sin granne utan av en vilja att undandra sig rådande samhälles alienation.


Hope change och Cage

”It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation: Yes, we can. It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail towards freedom through the darkest of nights:” Presidentkandidat Barack Obama

”On a stone where day after day, for years, men and women were torn from their spouse or their child, shackled, and bound, and bought, and sold, and bid like cattle, on a stone worn down by the tragedy of over 1,000 bare feet” Presidentkandidat Barack Obama

”For the African-American community, that path means embracing the burdens of our past without becoming victims of our past. It means continuing to insist on a full measure of justice in every aspect of American life.” Presidentkandidat Obama

Keenga-Yamahtta Taylor beskriver i  From #blacklifematters to black liberation hur President Obama skiljde sig radikalt från presidentkandidaten Obama. Under sin valkampanj differentierade sig Obama från tidigare presidentkandidater i så mån att han på allvar och explicit i sina tal förhöll sig till landets rasistiska historia. Genom att hämta vatten ur den rika källa som är afroamerikansk historia legitimerade han sin kampanj för svarta potentiella väljare. Detta skulle dock visa sig utgöra ett tveeggat svärd.

Även om Obama under såväl sin första som andra mandatperiod erhöll ett starkt stöd i den svarta väljarkåren så minskade de facto detta stöd. Obama hade och kommer dock alltid att ha ett stort stöd bland afro-amerikaner. Detta stöd skall dock inte misstas för blind hängivenhet, snarare är det en reaktion på hur det republikanska partiet med sin svans behandlade president Obama med en stundtals flagrant rasism. Dessa attacker uppfattades av svarta som en attack på samtliga svarta amerikaner då den uppvisade en implicit förståelse av svarta som varande en rest från en historisk period snarare än fullvärdiga medborgare. Tidigt under Obama-administrationen med den ekonomiska tillbakagången i det svarta samhället kunde dock en konflikt mellan President Obama och hans väljarbas skönjas.

År 2008 befann sig det svarta samhället i ekonomiskt fritt fall, arbetslösheten bland svarta amerikaner var tvåsiffrig. Den svarta medborgarrättsrörelsen ledare krävde konkreta svar av President Obama kring hur svart arbetslöshet skulle minska.
President Obama valde att bemöta arbetslösheten inte som ett specifikt partikulära fenomen som drabbade det svarta samhället, trots att arbetslösheten var avsevärt högre i detta segment än andra.

 “I have a special responsibility to look out for the interests of every American. at’s my job as president of the United States. And I wake up every morning trying to promote the kinds of policies that are going to make the biggest difference for the most number of people so that they can live out their American dream.”
President Obama

Svaret möttes med besvikelse, denna besvikelse kom dock ej att visas sig i statistiken. 2011 när svart arbetslöshet var över 13 procent var fortfarande 86 procent av de svarta respondenterna nöjda med Obamas presidentskap.

Presidentkandidaten Obama valde gladeligen att lyfte upp svartas umbärande och skapa en fresk där detta lidande inkorporerades i ett större narrativ. President Obama kunde inte kosta på sig detta utan utgick generellt från en universell ansats, detta är i sig inget konstigt han var av nöd tvungen att mota republikanernas angrepp i grind genom att konsekvent framställa sig som hela landets president.

I synnerhet när det kom till frågan om den fattiga delen av det svarta Amerika framstod President Obama som allt annat än otydlig. Hans retorik påminde i mångt och mycket om åren under Reagan då fattiga svarta mödrar beskrevs som ”welfare queens”.
President Obama var inte lika explicit men han sparade inte på krutet när han de-facto individualiserade frågan om fattigdom och härleda svartas armod till allt från föräldraförmåga, kosthållning och sexuellt beteende.Vad har då Obama med Luke Cage att göra? Ingeting är frestade att svara då Obama inte är president i Marvel cinematic universe (MCU) sittande president är Matthew Ellis.Serien är dock marinerad i referenser till President Obama. 

Black Mariahs politiska motståndare beskrivs som en Obama Light och när olika musiker på Cottonmouths club framför sånger med referenser till honom. Där till finns otaliga exempel på när seriens karaktärer refererar till President Obama. Detta blir givetvis ett sätt för serien att göra sig än mer relevant för tittaren men även ett exempel på den växelverkan varmed Presidentkandidat Obama förhöll sig till och använde sig av svart kultur och hur svart kultur förhåller sig till och använder President Obama.
Ett annan svart historisk ikon som såväl Luke Cage som i princip alla svarta rörelser från UNIA till BLM och presidentkandidat Obama använt som en symbol för att dels legitimera sin egen kamp och beskrivning som varande en del av landets demos är Crispus Attucks.

Kapitalism med en mänskligt ansikte.


”Take my advice, brother. The past is the past. And the only direction in life that matters is forward. Never backwards.” 
Henry ”PopHunter

”See who´s this paging me and why?
It´s my nigga pop from the barbershop”
The notorious B.I.G

Pop är kåkfararen som efter att han avtjänat ett fängelsestraff för rån sökt förändra sitt liv och skapa en trygg hamn för områdets unga. Efter att Luke Cage rymt från fängelset arbetar han som städare i Pops frisörsalong, Pops kommer att bli något av en fadersfigur för Cage. Salongen som sådan är genomsyrad av svart kultur. Här gestaltas generationernas möte och Pops ambition är att frisörsalongen skall vara områdets Schweiz, en neutral och fredad plats där Harlems pojkar och män kan träffas och diskutera sin samtid och kopplingen till områdets historia.

Pops försöker dock medla i en konflikt han omöjligt kan navigera i vilket resulterade i Pops död och Luke Cages korståg mot brottslighet i allmänhet och Cottonmouth i synnerhet.Trots etniska och kulturella likheter existerar det en oförsonlig motsättning mellan Pops och Cage. När allt är sagt och gjort återstår den karga bleka verkligheten där Cage är anställd som städare hos pops. Ur den aspekten skiljer sig inte deras relation från när Cage arbetar som diskare hos Cottonmouth. Det existerar en materiell grund för motsättningen som inte kan överbyggas av varken hudfärg eller interpersonella faktorer.Den felaktiga premiss som etnisk kollektivitet vilar på framträder tydligt utifrån relationen mellan Pops och Cage, den omgärdas och kringskärs av det faktumet Marx och Engels beskrev i inledningen på det kommunistiska manifestet

”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra”
Marx, Engels 

 

Om du gillade vad du precis läste och inte  vill missa något kan du nu följa bloggen på facebook.

 

Läs mer

Svart nationalism under 2000-talet?

Négritude: En introduktion

Harry Haywood och den nationella frågan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s