Golare har inga polare: Vad Malmö kan lära sig av världen.

Följande text är skrivet med utgångspunkt i Café  utpostens premiäravsnitt och har för avsikt att söka generalisera de resonemang som förs i podden. De centrala begreppen och resonemangen som lyfts upp är stop snitching, knarklangarnas utifrån en ekonomiskas premiss i en amerikansk kontext, närområdespolisen i förhållande till den militariserade polisen och det italienska exemplet. Inledningsvis bör det förtydligas att texten med fördel läses som ett komplement till podcasten.

Golare har inga polare!
Utgångspunkten för diskussionen är ett ambitiöst forskningsprojekt som genomfördes i Philadelphia våren 2008.
Forskningsgruppen intervjuade ett stort urval bestånde av 150 svarta, latinos och vita invånare vissa  levde i ett manifest utanförskap, andra inte. Samtliga informanter var i åldersspannet 15-24 och syftet svar att undersöka deras syn på polisen, våldet, brottslighet och vad de gjorde för att slå vakt om sin säkerhet på Philadelpias gator.
Under studiens gång sökte man finna ursprunget till budskapet stop snitching som återfanns på t-shirtar man återkommande stötte på i innerstaden.  T-shirten kunde spåras till runt år 2002 då de först började cirkulera i form av en röd stop skylt med texten snitching under.
Med tiden lärde sig forskarna att begreppet snitching var brett och flexibelt.
Framväxten av stop snitching subkulturen tolkades omgående av åklagare och poliser vara ett resultat den vanliga gärningsmannen, den moraliskt förkastliga gangsterrappen och dess förhärligande utav kriminalitet och gatuvåld.
De unga informanterna uppfattade denna slutsats som varande bakvänd. Gangsterrappen speglade en realitet som de levde i den var inte upphovet till den.
Ur ett marxistiskt perspektiv är denna slutsats korrekt i det avseende att det främst är basen i form av den materiella verkligheten som påverkar överbyggnaden i form av kulturen, även om det givetvis sker ett växelspel där emellan.
En av informanterna uppvuxen i det ökända Kensington uttryckte detta på följande vis:
change the reality(..) and then the culture changes not the other way around”.
Stop snitching kan förstås som form av undergivenhet för den verklighet som den befästa narkotikahandeln utgör för delar av metropolens befolkning. Denna svarta ekonomi utgör för en växande skara unga män i Malmö den enda reella möjligheten att söka tillgodose de egna ekonomiska behoven.
I en amerikanska kontexten kan det där till förstås som en slaggprodukt av 1971 års deklaration om det totala kriget mot narkotikan som medfört en epidemi av långa fängelsestraff och ett militariserade av polisen.
I studien lyfts det huvudsakliga skälet till att inte snitcha det faktum att det inte bara är farligt, det är fruktlöst. Om polisen de facto kommer när det kontaktas så är langarna tillbaka i områden inom två timmar, detta  korrlerar väl med malmöpolisens observation.
I en svensk kontext är det dock till följd av lagstiftningen som bedömer brottet i sig som ringa vilket innebär att det inte är aktuellt med någon häktningsperiod inför en eventuell rättegång.
Det är när grundläggande samhälleliga funktioner försvinner från ett bostadsområde som parallella kraftfält kan växa fram, när medborgare inte längre kan lita på att rättsväsendet kommer de att söka beskydd genom att förlita sig på andra.
Därtill vilket visade sig tydligt i fallet med den grova misshandeln utav Yusupha Sallah på gångbron i Kroksbäck den där dagen 2013.
Det har skrivits mycket om fallet men det  verkligt relevanta är att misshandeln skedde mitt på ljusa dagen på en central plats.
Mängder av vittnen kunde bevittna den synnerligen grova misshandeln från sina lägenhetsfönster såväl som på Hyllievångsvägen. Trots det minst sagt goda spaningsupplaget kunde polisen endast lagföra den mest drivande i Misshandeln då kroksbäcksborna, undantaget en person som idag har flyttat och lever med skyddad identitet inte vågat vittna. Det går givetvis att hänfalla till individuella förklaringsmodeller men faktum är att vetskapen om att efter att rättegången är över och den mediala uppmärksamheten avtagit så måste dessa malmöiter leva sida vid sida med det kriminella gäng som oprovocerat valt att attackera en far framför ögonen på hans ett och ett halvt år gamla son. Om inte samhället kan garantera vittnens säkerhet så har vi ett rättsväsende som snart står vid fallrepet. Detta kan ställas i relation till informanten David som beskriver situationen i Philadelpia som en dysfunktionella dikotomi där han inte har råd att alliera sig med någon sida varken gängen eller rättsmakten.

Dying trying to get rich
I studien Why do drug dealers live with their moms? undersöker Sudhir Venkatesh hur det kom sig att så många knarklangare i Chicago under crackepidemin de facto bodde kvar i sina pojkrum och inte i palats i klass med Tony Montana.
Förklaringen var att narkotikahandel för de längst ner i pyramiden på ett personligt och ekonomiskt plan faktiskt inte gav upphov till några avsevärda fördelar snarare tvärtom.
I studien framgår att de absolut längs ner i det pyramidspelet som gänget utgör står tolv-fjorton timmar per dygn och säljer droger, dessa unga  män riskerar mest men tjänar absolut minst. Detta korrelerar delvis med situationen i Malmö där det är ett faktum att de som väljer att ingå i den organiserade drogförsäljningen löper en avsevärd risk att själva drabbas av allvarlig brottslighet, en  högre risk än befolkningen i stort.
Venkatesh får i sin studie kontakt med en lokal gängledare som i detalj redogör för gänget The black disciples interna struktur, där framgår att gatulangarna tjänade ungefär  3 dollar och 30 cent i timmen detta skall sättas i relation till den dåvarande minimilönen när studien genomfördes var 3 dollar och 10 cent per arbetstimme.
Dessa unga män sålde i områden där de löpte stor risk att drabbas av våld, utpressning och  fängelsestraff. Det var precis som i den legala ekonomin de som stod högt upp i hierarkin som profiterade på de längst ner. Således var den främsta motivationen för att stå dag och natt i gathörnen hoppet om att så småningom avancera i gängets hierarki.
För de ungdomar som vuxit upp i ett institutionaliserat armod och utanförskap var dessa mycket små chanser till karriär bra, endast efter som samhället inte erbjöd bättre alternativ.

Angående polisen och militariseringen
När vi säger att lösningen på problemet innefattar en fungerande polis avser vi inte en polismakt som agerar likt en främmande ockupationsmakt som med jämna mellanrum slår ner i  lokalsamhället.
Det amerikanska exemplet visar tydligt hur detta inte är en fruktbart metod utan endast förvärrar en redan svår situation, den epidemi av utomrättsliga mord på amerikanska medborgare visar tydligt med all önskvärd tydlighet konsekvenserna av denna strategi. Det kan som kuriosa för den hugade nämnas att amerikansk polistaktik i flera års tid utformats i samarbete med israels försvarsmakt, detta kan för den utomstående tyckas konspiratoriskt men beskrivs öppet på Anti-Defamation leauges hemsida
Every year, American law enforcement executives travel to Israel with ADL to study first hand Israel’s tactics and strategies to combat terrorism. The National Counter-Terrorism Seminar (NCTS) is an intensive week long course led by senior commanders in the Israel National Police, experts from Israel’s intelligence and security services, and the Israel Defense Forces. More than 175 law enforcement executives have participated in 12 NCTS sessions since 2004, taking the lessons they learned in Israel back to the United States.”
Närpolisen är fundamentalt annorlunda i den bemärkelsen att det etableras en relation till de boende och en kontinuitet uppstår, Schmitt skriver i det politiska som begrepp att den äldsta överenskommelsen mellan den spirande staten och medborgaren är beskydd i utbyte mot lydnad så hur kan vi navigera i denna överenskommelse där vi kräver beskydd men uppmanar till olydnad?
Ur ett marxistiskt perspektiv är givetvis polisen underställd en antagonistisk klass och en samhällsbevarande institution till sin natur, individuella poliser kommer dock att påverkas av den sociala verklighet de rör sig i och det är till följd av denna förståelse närpolisen utifrån vårt perspektiv kan komma att fylla en god funktion.
Detta blev tydligt under Rosengårdskravallerna 2008 där närpolisen tillsammans med AFA Malmö var de som kunde leverera de enda egentligen sakliga analyserna av situationen.
Analysen kan egentligen sammanfattas i en mening, utanförskap är i grunden inte en polisiär fråga.Detta innebär inte att antisociala lagbrott inte skall beivras men själva fundamentet som utgör brottslighetens grogrund kan aldrig inom ramen för hur samhället idag organiseras helt och fullt försvinna
Därtill måste vi ställa denna form av ordningsmakt i relation till polisen som insatsstyrka och slutligen bör varje seriös aktör ställa sig frågan vad är alternativet? Det är stundtals frestande att leka med tanken att bemöta drogförsäljningen med egna gatupatruller och söka konfrontera och jaga bort dom, detta är dock varken möjligt eller önskvärt då vi i så fall frivilligt skulle marschera in i en situation där vi under en överskådlig framtid måste kivas kring vem som besitter störst våldskapital. Detta skulle på sin höjd leda till allvarligt skadade kamrater. Istället måste vi ställa krav på våra politiker och organisera oss med våra grannar i syftet att tillsammans bygga en rörelse som kan erbjuda dessa unga män ett alternativ så de inte måste livnära sig på att förgifta och förstöra för den klass de själva i stor utsträckning är sprungna ur och tillhör.
Detta leder oss till den avslutande delen

Insieme con il comune
I Italien klubbade parlamentet 1996 igenom lagändring som medgav att regeringen kunde konfiskera maffians ägodelar och lämna över dessa till socialt ansvarstagande organisationer. Detta lagförslag är inget vi står bakom då det finns tydliga exempel på dess baksidor utan att gå in allt får djupt i dessa kan den intresserade lyssna på Marcus och Malcoms podcast där dom berör hur polisen allt mer börjar likna medeltidens rovryttare och söker finansera kommunens polisiära utgifter inklusive den egna lönen genom att bötfälla medborgare. Det är långt ifrån otroligt att en sådan lagstiftning skall borga för en godtycklighet och i slutändan vill vi inte att polisen arbeta skall belönas utifrån vad som närmast kan liknas vid ett  nästintill provisionsbaserad system.
Till följd av denna lagändring har det på Sicilien, etablerats ett flertal jordbrukskooperativ som nu brukar den konfiskerade marken, tidigare gangstervillor har förvandlats till medborgarkontor. Francesco Galante talesman för Libera Terra beskriver hur de 2000 tunnland mark som konfiskerats runt omkring Corleone lett till etablerandet av arbeten för hundratals lokalbor varav många tidigare var beroende av, och levde i gränslandet mellan Maffians svarta ekonomi och samhällets vita. Det finns givetvis de som tillföljd av eget missbruk och/eller individuella faktorer mer eller mindre frivilligt söker sig till en asociala och kriminell livsstill i de fallen måste samhället agera repressivt om inte för den allmänpreventiva effekten så för den individualpreventiva men för flertalet finns i det Italienska exemplet  ett frö till lösning genom att kämpa för en förändring som leder till att de som lever i ett samhälleligt utanförskap radikalt minskar kommer också grogrunden och upptagningsområdet för den organiserade brottsligheten att minska. Det går dock svårligen att se att detta är möjligt inom ramen för rådande organisering av vårt samhälle.

 

Följd Cafe utposten här och här

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s