Ujamaa: Ett socialistiskt experiment

Den afrikanska socialistiska filosofin Ujamaa skapades av Julius Kambarage Nyerere Tanzanias första president. Ujamaa är swahili och betyder släktskap. Nyerere utvecklade Ujamaa mellan 1964 och 1985 denna sociala och ekonomiska filosofi. Ujamaa var huvudsakligen centrerat kring kollektiviseringen av landets jordbruk i en hembygdsprocess. Ujamaa syftade även till nationaliseringen av banker och industrier och nationell såväl som individuell självförsörjning.

Ujamaa var till en början ett långsamt och framförallt frivilligt projekt vilket medförde att det i slutet av 1960-talet endast var cirka 800 byar som anslutit sig. Under 1970-talet påskyndades denna process och byar tvångskollektiviserades vilket medförde att sammantaget 2500 byar kollektiviserats vid 70-talets slut.
Ujamaas teoretiska utgångspunkt var i grunden sund, detta då skapandet av kollektiv besående av ca 250 familjer vardera medförde att utrustning, hjälpmedel och material nu kunde erbjudas och användas av hela landsbyggdsproletariatet snarare än de lokala ledarskikten i respektive by.
Därtill kunde distributionen av utsäde och gödsel  underlättas, kollektiviseringen medförde ytterligare två sidovinster. Dels så kunde utbildningsnivån på landsbygden höjas men framförallt medförde Ujamaa att de forna stamstrukturerna med dess ojämlika dynamik upplösas.

It was in the struggle to break the grip of colonialism that we leaned the need for unity. We came to recognize that the same socialist attitude of mind which, in the tribal days, gave to every individual the security that comes of belonging to a widely extended family, must be preserved within the still wider society of the nation. But we should not stop there. our recognition of the family to which, we all belong must be extended yet further–beyond the tribe, the community, the nation, or even the continent–to embrace the whole society of mankind.”

Den rad faktorer som inte kunde förutses bidrog till Ujamaas misslyckade. De huvudsakliga var oljekrisen 1973 vilket medförde att det globala priset på exportvarorna kaffe och sisalhampa, avsaknaden av utländska investerare, två sammanhängande torrperioder och kriget med Uganda 1978 vilken ödelade den unga nationen Tanzania.
I slutet av 1985 var det tydligt att Ujamaa misslyckats med att lyfta upp nationen ur dess ekonomiska armod och som ett resultat valde Nyerere att avgå efter valet samma år.
Under det sista året med Ujamaa lyckades de kollektiviserade jordbruken inte producera ens hälften av vad de oberoende farmarna gjorde. Mot slutet av Nyereres regeringsperiod hade drömmen om Tanzania förvandlats till en mardröm och landet var då ett av Afrikas fattigaste fast i ett beroende av internationellt bistånd.

”In Tanzania it was more than one hundred tribal units which lost  their freedom it was one nation that regained it” Nyere (1969) Stability and change in Africa

Socialismens historia är en historia av misslyckande och detta är inget som bör stickas under stol, precis som framgångar skall firas och högtidlighållas skall misslyckanden analyseras så att lärdomar kan dras.

Bortom misslyckandet, Ujamaas arv.
Två årtionden av nationalisering och kollektivisering av jordbruk lyckades inte säkerställa det unga Tanzania ekonomiska framgångar och försöket att etablera ett ekonomiskt oberoende fick sig ett mycket tragiskt slut.
Det som dock fortfarande är uppe för debatt är hur vi kan förstå Ujamaa som en utvecklingsstrategi.
Den akademiska forskningen kring ämnet kan delas in i två huvudsakliga fraktioner.
Den första argumenterar för att Ujamaa var ett renodlat misslyckande och att Nyerere
dogmatiskt underkastade sig en ideologi framför ett verklighetsbaserad förhållningssätt till nationens kontextuella problem, detta gav sammantaget upphov till en marginaliserad landsbygd och en korrupt och ineffektiv byråkrati, allt detta leder till slutsatsen att Nyereres idealism var skadlig för landet.

 

Den andra fraktionen medger visserligen att Ujamaa ur ett ekonomiskt perspektiv hade mycket blyg framgång. Ujamaa hade dock en signifikant framgång i etablerandet av en social välfärd i form av hälso-sjukvård och utbildning. Detta medförde  ökad social jämlikhet avseende inkomstspridning, en bibehållen politisk stabilitet.
Sist men inte minst bidrog Ujamaa genom kollektiviseringen av jordbruket att tidigare etniska strukturer kunde åsidosättas detta medförde att etniska konflikter som i ett trollslag upphörde då dessa strukturer mycket målmedvetet förpassades bort från nationsbygget.

Det finns till viss del fog för att förstå Ujamaa som en form av statlig korporativism utifrån att partiet i en kritisk period sökte mediera mellan antagonistiska samhälleliga intressen
i syftet att skapa en självförsörjande socialistisk nation utan stöd av en elitistisk förtrupp.
Det stämmer att kollektiviseringen av jordbruket till stor del var en tvångsprocess men endast de mest fientliga kritikerna av Nyerere skulle gå så långt som att beskriva honom som varande en diktator.
Nyerere sökte de facto institutionalisera en relativt frivillig politisk och socialprocess från den oberoende nationens första dagar till övergången till ett flerparti-system.
I detta avseende var jordbrukskollektiviseringen undantaget de övergrepp som faktiskt inträffade, dessa övergrepp var dock ett undantag och inte regel, ett förebud om utvecklandet av en social välfärd.
Ujamaa byarna sågs som den viktigaste bidragsfaktorn för för en majoritet av befolkningen.
Utbildningsreformen som även den syftade till att göra nationen självständig och oberoende av utländskt bistånd hade sitt huvudsakliga fäste i dessa byar då de utgjorde infrastrukturen som möjliggjorde att analfabetismen, bland såväl barn som vuxna i början av 1980-talet trots de ekonomiska svårmodet var en av de lägsta på den afrikanska kontinenten.
Varje enskild Ujamaaby hade en egen grundskola, ca 90% hade Kooperativt organiserade livsmedelsbutiker
60% hade relativt god tillgång på rent vatten, vårdcentral eller apotek. AfricaNow: (1981:58). Detta kan för att förtydliga sättas i relation till den Etiopiska jordbrukspopulationen som vid samma period använde samma verktyg och hade samma livslängd som motsvarande Europeiska bonde under medeltiden.

Sammantaget utgjorde Ujamaa ett intressant experiment i det socialistiska projektet, det är framförallt i avseende att grundligt slå undan fötterna på de etniska och/eller feodala strukturer som riskerar att implementera en strukturell ojämlikhet i det spirande socialistiska nationsbyggandet som lärdomar kan dras av Nyerere och Ujamaa.


”Our recognition of the family to which, we all belong must be extended yet further–beyond the tribe, the community, the nation, or even the continent–to embrace the whole society of mankind. this is the only logical conclusion for true socialism.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s