Svarta kvinnor i Historien: Joan Little

Historien om Joan Little är visserligen ett individuellt levnadsöde men i hennes liv finns exempel på en kompromisslöshet och en ande som återfinns bland otaliga kämpande svarta kvinnor som sökt överleva i en värld där de ständigt måste utkämpa ett krig på flera fronter. Tillföljd av de hårda omständigheter som präglade Littles uppväxt var det ingen slump att hon valde brottets bana. Det som skiljer Little från många är att hon skulle komma att bli den första svarta kvinnan att frias från en mord anklagelse då hon bedömdes agerat i självförsvar. Detta är Joans Littles historia.

Little föddes i Washington, North Carolina, Modern Jessie Williams var en starkt religös kvinna. Fadern bodde i New york. Little var en av tio barn och fick ansvara för hennes hel och halvsyskon då modern arbetade heltid för att försörja barnaskaran. I sin ungdom började Little gravitera till äldre som omfamnade hennes hårda attityd och rebelliska natur. 1973 flyttade hon från Washington och bosatte sig i Chapel Hill.
Little upplevde sig kvävas under sin mors auktoritära uppfostran och rymde återkommande hemifrån. Littles socialsekreterare noterade att hon var mycket intelligent  men mycket upprorisk. Littles kriminella karriär började i slutet av 1973. Tillsammans med sin bror började de göra inbrott i villor och lägenheter i Beuafort.
I juni 1974 dömdes Little till fängelse i minst sju och max tio år. Straffet skulle verkställas i Kvinnofängelset i Raleigh

Little var drygt 160 cm och vägde drygt 50 kg därmed var hon betydligt mindre än den manliga fångvårdspersonalen.  Vakten Clarence Alligood vägde 90 kg och mätte 180 cm.
De författare som på djupet undersökt fallet  har i princip nått konsensus kring att vakterna regelbundet sexuellt trakasserade fångarna och sökte övertyga dem om att de kunde byta sexuella tjänster mot vitsord vilket skulle medföra tidigare frigivning.

På Morgonen den 27 augusti 1974 hittades den sedan fyra årtionden gifte Alligood naken från midjan och ner i Littels cell. Vakten hade blivit huggen totalt elva gånger  i pannan och bröstkorgen, sperma hittades på hans vänstra ben och i sängen.
Vid en närmare undersökning upptäcktes att hans nycklar saknades. Det är noterbart att vapnet, en form av ishacka ofta bars dolt av vakter och kunde användas för att i efterhand motivera hårdhänta ingripande mot fångvaktarna.
Little förhandlade tillsammans med sin advokat Jerry Paul fram villkoren för att hon skulle överlämna sig frivilligt. Distriktsåklagaren sökte åtala henne för mord, vid tidpunkten innebar detta att en fällande dom medförde en stor risk för dödsstraff.
Om Little dömdes var dödsstraff genom att gasas ihjäl en verklighet hon var tvungen att förhålla sig till.
Borgen fastställdes till totalt 115 000 dollar, detta innebar att Little var tvungen att stanna i fängelse i totalt sex månader.
Fallet var i sig inte spektakulärt men det som gjorde att just Littles fall kom att uppmärksammas på nationell nivå var det faktum att under den fem veckor långa rättegången så fokuserade Littles försvarsadvokat på detaljerna varför Alligood var i Littles cell och vad som föregick våldet.

 

Little beskriv i detalj hur hon efter att Alligood våldtagit henne, lyckades slita åt sig ishackan och började hugga honom i självförsvar. Morris Dean som agerade juridisk rådgivare för Southern poverty Law Center i Alabama fick vetskap om fallet och organiserade  “Joan Little Defense Fund.” Dees författade ett manifest som syftade till att allmänheten skulle skänka pengar till fonden. Brevet publicerades i New york times och donationerna strömmade in. Totalt samlades ungefär 350, 000 USD in, därtill började mängder av såväl kvinnorättsaktivister och socialister sluta upp bakom Little.

Advokat Paul samlade kring sig ett team av försvarsadvokater som tillsammans utarbetade en strategi varav en central del var att rättegången skulle flyttas från Beaufort då Little omöjligt skulle kunna få en rättvis rättegång där. Domaren i målet godtog försvarets argument och rättegången flyttades till Raleigh. Att målet slog igenom medialt hade givetvis sina för och nackdelar. Paul belyste hur de lokala tidningaren fokuserade på Littles brutalitet och hennes tidigare kriminella historik samtidigt som de inte nämnde något kring vakternas maktmissbruk och historia av sexuella utnyttjande av de kvinnliga fångarna.
kampen om den mediala rättegången var således redan i elfte timmen, Paul fortsatte att använda sig av sina kontakter i New york Times.
1975 skrev Angela Davis artikeln ”Joan Little: the Dialectics of rape i Ms. magazine, Följande citat är intressant ur samtidens ögon då det stundtals tycks existera en föreställning om att det inte funnits en pågående diskussion inom den socialistiska rörelsen kring hur ras, kön och klass samverkar innan Kimberlé Crenshaw

”Joan Little may not only have been the victim of a rape attempt by a White racist jailer; she has truly been raped and wronged many times over by the exploitative and discriminatory institutions of this society. All people who see themselves as members of the existing community of struggle for justice, equality, and progress have a responsibility to fulfill toward Joan Little. Those of us — women and men — who are Black or people of color must understand the connection between racism and sexism that is so strikingly manifested in her case. Those of us who are White and women must grasp the issue of male supremacy in relationship to the racism and class bias which complicate and exacerbate it.”

Under rättegången sökte åklagaren måla upp en bild av Alligood som en hängiven familjefar som aldrig skulle skada en fluga, detta stod i stark kontrast till de faktiska bevis som framlades av försvaret.
Försvaret hade ytterligare fördelar i form av den dåliga förundersökningen som inte kunde presentera några fysiska bevis till åklagarens favör.
Rättegången varade i totalt 5 veckor detta ska ställas i relation till att juryn bara överlade i ungefär en timme innan de fattade beslutet att fria Little  från åtalet.
Little var fåordig i rättegångens efterspel, hon beskrev att hon mådde bra och att åklagaren i första hand var intresserad av att skicka ytterligare en svart kvinna till gaskammaren och endast i andra hand av att sanningen skulle uppdagas.
Little kom att bli en symbol för grupper som kämpade för att även de skulle åtnjuta juridiska rättigheter.
Det finns dock en mängd problem med att bli en politisk symbol, historien skapas inte av individer och individer förändras sällan till följd av att uppmärksammas de samhälleliga tendenser som formar individer upphör inte att prägla dem.
Little var en produkt av armod och social orättvisa och hon skulle komma att arresteras för brott 1977 och 1987. Brotten var av ringa natur
Little har sedan dess hållit sig undan offentligheten

Läs mer
The dialectics of rape

Annonser

3 kommentarer Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s