Claudia Jones: Till vänster om Karl marx

Claudia Jones revolutionära gärning sträckte sig över två kontinenter, Nordamerika och Europa. Jones föddes år 1915 i Republiken Trinidad och Tobago. Därmed var Jones i gott sällskap såväl Eric Wiliams, George Padmore och Stokley Carmichael var alla ursprungligen från landet. 
Familjen var tillföljd av de ekonomiska umbäranden som drabbade landets arbetarklass 1922 tvungna att migrera till New york. Det var i samband med att hon började engagera sig i CPUSA som hon som en säkerhetsåtgärd byte efter namn från Cumberbatch till Jones.
Detta var ingen ovanlig försiktighetsåtgärd då det rådde en anti-kommunistisk stämning i USA och förföljelsen av kommunister var en realitet som partiet var tvungna att förhålla sig till. Jones avled den tjugofemte december 1964. Jones begravdes till precis till vänster om Karl Marx en passande sista vila för en kvinna vars livsgärning var en kompromisslös kamp. Detta är hennes historia.
Jones engagemang i CPUSA tog sig många uttryck, journalist, redaktör, organisatör och ideolog. Från 1936 tills hon deporterades 1955 arbetade hon med partiets nyhetsorgan Daily worker, Jones var även redaktör med ungdomsförbundet Young communists leauge veckotidning. Jones var även ansvarig för utbildningsfrågan i YCL. Jones blev medlem i CPSU 1945 och 1948 valdes hon in i partiets nationalkommitté. Som varande en exceptionellt stridbar kamrat blev hon även sekreterare för partiets kvinnoförbund.
Som ett resultat av sitt engagemang blev Jones arresterad tre gånger, under den rättsvidriga Smith act vilket syftade till att fängsla politiska dissidenter Åtalades stora delar av CPUSA ledarskikt Jones dömdes till åtta månaders fängelse. Smith akt är vidare intressant då den utgör ett juridiskt exempel och uttryck för den kommunistskräck som präglade amerika strax efter andra världskriget. Själva rättegången varade i tio månader och resulterade i att elva personer tillhörande CPUSA ledarskikt år 1949 dömdes till fem års fängelse och dryga böter. Deras advokater dömdes även de för domstolstrots till fängelsedomar. Ytterligare 98 kommunister dömdes till fängelse 1956

Jonse utnyttjade det organisatoriska utrymme som CPUSA medgav till att lyfta frågor kring antirasism, antimilitarism, antikolonial kamp och klasskamp. Därutöver verkade hon inom partiet för kvinnorsfrigörelse i allmänhet och afro-amerikanska arbetarklass kvinnor i synnerhet.
Det är enligt min mening en stor skam att inte vänsterradikaler i större utsträckning är bekanta med Jones politiska gärning, detta då det fortfarande är svårt för många förstå bortom tomma fraser hur en integrerad kamp mot rasism,kapitalism och sexism har sett ut historiskt. I en tid av en vulgarisering av vad identitetspolitik innebär där emancipation skall komma tillföljd av ett upphöjandet av identitet snarare än genom att transcendera och där med göra identitet irrelevant, är det av yttersta vikt att belysa de revolutionära vars aktivism var just inriktad på att lösa denna gordiska knut. I boken Left of Karl Marx: the political life of  Black communist Claudia Jones, söker professor Carole Davies förklara varför Jones inte fått större uppmärksamhet.
Davies huvudsakliga tes är att bland den relativt magra forskningen kring afro-amerikanska kvinnor utgör forskningen kring svarta kommunistiska kvinnor en högst marginell del. Detta då de flesta forskare har en borgerlig bakgrund och därmed inte är särskilt intresserade av området.

Jones arbetarklass ursprung och hennes egen erfarenhet av att vara kvinna och svart kom att forma hennes antirasistiska och feministiska åtagande

It was out of my Jim Crow experiences as a young Negro woman, experiences likewise born of working-class poverty that led me to join the Young Communist League and to choose the philosophy of my life, the science of Marxism Leninism – that philosophy that not only rejects racist ideas, but is the antithesis of them.

Det tydligaste exemplet på Jones djupgående förståelse och analys av det förtryck som afrikanska kvinnor fick erfara presenterades i artikeln
An End to the Neglect of the Problems of the Negro Woman!
Texten publicerades 1949 därmed föregick den den intersektionella analysen med drygt tjugo år.

”Historically, the Negro Woman, has been the guardian, the protector, of the Negro family. From the days of the slave traders down to the present, the Negro woman has had the responsibility of caring for the needs of the family, of shielding it from the blows of Jim Crow insults, of rearing children in an atmosphere of lynch terror, segregation and police brutality, and of fighting for an education for the children. The intensified oppression of the Negro people, which has been the hallmark of the post-war reactionary offensive, cannot therefore but lead to an acceleration of the militancy of the Negro woman.”
An End to the Neglect of the Problems of Negro Women!

Jones var historiematerialist och det var utifrån denna övertygelse hennes kamp för kvinnorsfrigörelse var centrerad kring upphävandet av ekonomisk, politisk och social ojämlikhet. Detta då hon förstod att en förändring av samhällets bas skulle resulterar i förändringar i samhällets överbyggnad.

For the progressive women’s movement, the Negro woman, who combines in her status the worker, the Negro, and the woman, is the vital link to this heightened political consciousness. To the extent, further, that the cause of the Negro woman worker is promoted, she will be enabled to take her rightful place in the Negro proletarian leadership of the national liberation movement, and by her active participation contribute to the entire American working class, whose historic mission is the achievement of a Socialist America – the final and full guarantee of woman’s emancipation.

1956 flyttade Jones till London, hon avskräcktes inte av sin erfarenhet utav statlig repression utan blev fort engagerad i British communist party. 1958 grundade hon tidskriften  West indian Gazette.  Jones var en stridbar kvinna och organiserade många demonstrationer och happenings i det svarta samhället. 1958 som ett svar på en våg av rasistiskt våld som skakade området Notting Hill ingick jones i en kommitté som syftade till att utveckla en handlingsplan för att bemöta de rasistiska sentimenten.
1959 organiserade hon den första av sex inomhus festivaler, Festivalens slogan var
” A people’s art is the genesis of their freedom.” Den första utomhusfestivalen som organiserades var ett direkt svar på Notting hill kravallerna syftet var att visa upp den myriad av västindisk kreativitet och talang som fanns inherent i det svarta samhället.
Tyvärr avled Jones innan hennes skapelse utvecklats till Notting Hill karnevalen vilket idag utgör en av Europas största urbana festivaler.
En del av Jones gravskrift lyder:

Valiant Fighter against imperialism and racism who dedicated her life to the progress of socialism and the liberation of her own black people.

Läs mer:
Claudia Jones: Kommunisten
An end to the neglect of the problems! of negro women!
Harry Haywood och den nationella frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s