Carl Schmitt och partisanen

Partisanteorin är resultatet av två föreläsning Schmitt gav i mars 1962. Det är passande att dessa gavs i Spanien, då det spanska motståndet gentemot Napoleon
var det första exemplet på fullständigt partisankrig. I denna text försöker jag kortfattat återge förutsättningarna för uppkomsten av partisanen. 

Sedan westfaliska freden 1648 har synen på suveränitet i väst föreställts utifrån nationalstaten och dess förmåga att erbjuda en universell bas för politiska relationer såväl inom statens gränser som i relation till liknande enheter. Staten har dels uppstått som ett sätt att övervinna religösa inbördeskrig, dess etablerande sammanfaller med försöket att förskjuta teologiska  meningsskiljaktigheter  till den privata sfären vilket därmed medför att statens strukturer inte kan hotas utifrån religösa konflikter. Därmed blir staten tillskillnad från kyrkan den entitet som primärt definierar det politiska.
Å andra sidan tycks nationalstatens utveckling och stabilitet vara oupplösligt förenade med kolonialismens dynamik Carl Schmitt beskriver i The nomos of earth att etablerandet av  jus publicum europaeum innebar riktlinjer som sökte begränsa kriget mellan europeiska stater ackompanjerades och verkligen bygger på inrättandet av vänskapliga gränser som separerade och utskiljde Europa från resten av världen som varande en plats där kriget de facto endast fick föras i syftet att garantera nationens frihet. Resten av världen medgavs inte dessa restriktioner För Schmitt var relationen mellan dessa två dynamiker, föreningen av nationalstaternas relationer i Europa på basis av att kriget begränsades och etablerandet av det gränslösa kriget utanför Europa, där nationsstrukturer saknades inte en slump utan de facto grundläggande för både formerandet av ett väst och för internationella relationers struktur i den moderna världen.

Utifrån Schmitts tidigare arbete förstår vi att den huvudsakliga kontrollen inherent i staten inte formeras utifrån andra stater utan emanerar utifrån folkets medgivande vilket är en nödvändighet för att den suveräna skall bibehålla sin makt, de ideologiska förutsättningarna för ett regelverk som  jus publicum europaeum är kritisk för dess fortlevnad. Schmitt argumenterade att de huvudsakliga hotet mot detta system var uppgången av strömningar så som kommunism, men även liberalismen så som den återinförde ideologiska lockelser och därmed teologiska frågeställningar i etablerandet av politiska strukturer.  Det må så vara att nationalstaten inte förkroppsligar rationalism som grund för att dess politik skall äga möjligheten att eliminera teologi som skäl för politiska konflikter. Snarare kan nationalsaten i sig själv innehålla en underförstådd teologisk struktur som definierar religon som tillhörande den privata sfären snarare än den offentliga. Om så är fallet innebär det att systemet med nationalstater är sådant att det skulle kunna bemöta den ideologiska utmaningen. Det är utifrån Partisanteorin som Schmitt laborerar med denna möjlighet.

I partisanteorin skiljer Schmitt mellan tre sorters fiender, Den begränsade, den verkliga och den absoluta. Den begränsade fienden är motståndaren i ett system så som jus publicum europaeum, ett krig som följer vissa ömsesidigt uppsatta och följda regler, inte olikt ett huliganbråk eller en duell. I denna konflikt löses meningsskiljaktigheter inom en existerande ordning. Schmitt visar i The Nomos of the Earth  hur denna form av begränsade krig endast är möjliga i en europeisk kontext. Det begränsade kriget upphörde så fort den franska revolutionen och Napoleon ifrågasatte de organisatoriska ramarna som omgärdade jus publicum europaeum. Därmed etablerade sig Napoleon som en för detta politiska system som en verklig fiende och kriget mot Napoleon kunde följaktligen utvecklas till ett partisankrig. Här är det viktigt att belysa  partisanens irreguljära aspekt.
En reguljär armé har fyra distinkta kännetecken, en tydlig hierarki, symboler som signalerar tillhörighet och plats inom hierakin, synliga vapen samt i vart fall i teorin bundna av lagar avseende exempelvis behandling av fångar. Partisanens irreguljära natur skiljer sig från irreguljära truppförband stationerade vid frontavsnittens flanker, dessa skiljer sig bara från den reguljära truppen avseende taktik.
Den spanska gerillan attackerade den politiska ordningens strukturer och därmed den offentliga sfär som Napoelon sökte etablera. Schmitt noterar hur reguljära truppers uniform demonsterar en kontroll över den offentliga sfären. Därmed är det själva uniformen och vad den representerar som är måltavlan för den moderna partisanen, etablerandet utav en alternativ offentlighet där ett annat regelverk  avgör vilka som är legitima politiska aktörerna. Aktörerna i en sådan konflikt är följaktligen verkliga fiender då det i denna kontext inte finns något utrymme för kompromisser detta då det bara kan existera en form av organisering av den offentliga sfären i ett territorium vid en given tidpunkt, meningsskiljaktigheter avseende denna struktur kan bara lösas utifrån att en aktör exkluderas fullständigt.

Schmitt daterar partisanens födelse till Napoleonkriget 1803.
Detta då Napoleons arme attackerade de föregående europeiska  nationernas jus pulicum europaeum  genom att angripa de strukturer som reglerade den offentliga sfären.
Den franska revolutionen transformerade krig från något som pågick mellan rivaliserande familjer inom en organisatorisk entitet till något som utkämpades mellan nationer. Utifrån nyckelpositionen som nationalismen spelade i förändringen av militären från aristokratins ensidiga fokus på soldaten som en karriär, till medborgararmén etablerades bandet mellan kriget och individuella sentiment. I och med detta gav Napoleon upphov till partisanen på så sätt att när bandet mellan krig och en individuell nationalistisk känsla kunde denna känsla bli grunden för definierande och omdefinierandet av det politiska subjektet utifrån en allmän (nationalistisk) känsla. Partisaner förenas utifrån den egna övertygelsen men detta fokus på övertygelse är redan ett grundläggande inslag i napoleons armé  Schmitt definierade de spanska gerillasoldaterna som kämpade mot Napoleon som de första partisanerna, grunden för deras existens är ett internaliserande och acceptans utav Napoleons blickpunkt på nationen som den politiska identitetens födelseplats och grund.

Den huvudsakliga konfliktlinjen i Napoleonkriget var mellan en offentlig sfär organiserad utifrån feodala och religösa hierarkier och en ny struktur sprungen ur republiken och skapad utifrån den franska revolutionen vilket gav upphov till en politisk identitet utifrån nationalism. Den militära strukturen som karaktäriserade det forna styrelseskicket var organiserad i syftet att skydda de feodala strukturerna i europa från folket. Utifrån denna kontext var krigen som utkämpades mellan olika monarkier och adelshus begränsade då ingen av aktörerna sökte omkullkasta feodalismen. Massornas revolt mot rådande ordning så som den dominerades av kyrkan och aristokratin, i form av franska revolutionen var en konflikt med verkliga fiender detta då den inte följde den rådande ordningens regelverk utan ytterst sökte omkullkasta detta regelverk.

Napoleons kampanj kan karaktäriseras som partisansk i det avseendet att det var en konsekvens av en ideologiska kontext inom franska republikaners kamp mot en ordning som var sprungen ur en äldre feodalism. Napoleon var inte endast engagerad i ett krig inom ett för-politiskt stadium utan i själva verket ett krig  vars syfte var att omintetgöra detta stadium fullständigt. Det är detta som är kärnpunkten i partisanens dimension, vilket gav upphov till den irreguljära militära taktiken.  Schmitt beskrev hur en preussisk officer som observerade Napoleons kampanj mot Preussen som partisantaktik men i fullständig skala. Det är dock konflikten kring politisk struktur snarare än specifik militär teknik eller strategi som möjliggör partisanen som inte erkänner den reguljära ordningen så som legitim, även efter att seger har uppnåtts i krig.

Napoleon stora problem följde i kölvattnen av hans omdefiniering av krig så som en kamp mellan folket och aristokratin. Detta då omdefileringen var så framgångsrik att den över hela europa etablerade en  tanke, folket utgör grunden för den politiska identiteten.
För att folket skall utgöra brännpunkten för politisk identitet måste en ny form av ordning uppstå som kan organisera den offentliga sfären. Folket kan inte existera som en abstrakt entitet eller ett självklart fundament. Upphävandet av de föregående strukturerna kan inte resultera i etablerandet utav en sorts ren humanism utan innebär ett etablerande av en ny ordning med nya strukturer avseende representation som utgår ifrån nationen. Upphovet av en nationell identitet var sprungen ur upplösandet av aristokratin. Detta innebar att Napoleons trupper omgående blev en utländsk armé i Spanien och Tyskland så fort de lyckades ockupera dem.

Den ideologiska kontext inom vilket partisanen söker införa en strukturell förändring utav den offentliga sfären leder till omständigheter där partisanen alltid på något sätt måste etablera en ideologisk legitimitet antingen genom militärt kraft eller utifrån en framtidsvision bunden till en reguljär organisation. Banden till det reguljära är ett band till en alternativ vision av hur offentligheten skall organiseras. Om inte denna sammankoppling existerar representerar inte partisanen ett alternativ och kan  de facto inte hävda någon ideologisk legitimitet för sin gerillataktik.  Partisanen är bara irreguljär i den utsträckningen att han/hon representerar en exkluderad föreställning om det offentliga som antingen existerar annorstädes eller kan föreställas i framtiden. Det som inte kan tänkas kan inte talas. Utan denna alternativa vision existera inte partisanen utan endast kollektiv kriminalitet.

Schmitt definerar partisankriget som, verklig antagonism och absolut antagonism. Schmitt skiljer på de två genom att fokusera på en huvudsaklig aspekt. Schmitt använder begreppet telluric med vilket avses partisanens relation till landet, vilket medför att den äkta partisanen alltid försvarar ett territorium  snarare än att anfalls eller invasionskrig. Detta ska ställas i relation till den samtida mobila partisanen som motiveras utifrån sin ideologi och varken erkänner eller hålls tillbaka av gränser. Denna partisan är inte renodlat defensiv snarare söker den ideologiska partisanen att fullständigt omintetgöra fienden och skapa ett fullständigt krig utifrån en absolut antagonism. Schmitt beskriver i Det politiska som begrepp hur dessa moderna krig inte längre handlar om att fördriva antagonisten från ett område utan att omintetgöra denna fullständigt.

I Schmitts åtagande att söka minska krigets våldsamma konsekvens innebar i realiteten att han sökte försvara verklig antagonism som en form av defensivt försvar mot en främmande ockupant. Detta försvar av verklig antagonism är de facto ett försvar av nationalstaten med sin säregna definition av vän respektive fiende utifrån nationella gränser. Krig mellan nationer i detta system är de facto begränsade krig i den utsträckningen att de erkänner nationalstatens legitimitet. I det avseende kan första världskriget definieras som ett begränsat krig då det inte sökte etablera en ny bas för den offentliga sfären, målsättningarna var därmed begränsade. Detta kan ställas i relation till revolutionen i tsar-ryssland vilket ifrågasatte hela nationalstatssystemet därmed kan det kategoriseras som ett verkligt krig då det syftade till att organisera en ny offentlig sfär.

Sammanfattningsvis kan Schmitts partisan användas som en studie av gränslandet mellan soldaten och terrorist. Det är vidare intressant att granska konflikten och aktörerna i Syrien utifrån Schmitts begreppsapparat.

Läs mer
Carl Schmitt från vänster.
Political Friendship and the Tension between Liberalism and Democracy

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s