Det är en väldig oreda i EU, situationen är strålande

Populisternas triumf utbrister sydsvenskan  Artikeln har varit symptomatiskt för hur en del av borgerligheten har beskrivit en annan del av borgerlighetens framgångar avseende Brexit Att bevekelsegrunden för britterna främst var nationalistisk bör inte avskräcka en nykter analys av situationen.  Om vi leker med tanken att Brexit främst var en rörelse klädd i en nationalistisk skrud där för nationen exogena inflytanden i form av Bryssels byråkrati och östeuropeisk migration var de främsta argumenten för ett utträde betyder inte nödvändigtvis detta att effekten av brexit endast kommer att gynna högerpopulister.

Det är fullt möjligt att högerpopulismen står stadd att skörda en ideologisk vinst utav Brexit detta är dock i så fall en följd av vänsterns oförmåga att kanalisera och leda EU-motståndet.I Sverige har vi ett tydligt exempel på detta i form av Vänsterpartiets hållning i frågan.I artikeln  förfasar sig högern och ett domedagsscenario målas upp. Inte olikt det scenario som beskrevs inför EMU valet. Parallellt lyckas Sjöstedt skjuta bredvid mål inte mindre än två gånger, För det första tar han inte upp britternas passning och kraftfullt kräver att Sverige nu skall folkomrösta kring ett fortsatt medlemsskap. Istället skall EES-avtalet omförhandlas och ett socialt protokoll införas. Det hela kan kokas ner till ett citat.
”Det här är ett tillfälle att minska EU:s makt”
Vänsterpartiets hållning blir alltså i en situation där alla möjligheter finns att differentiera sig och med ett historiskt motstånd gentemot EU erhålla reell legitimitet driva frågan om utträde att vänta och se.

Det enda tydliga beskedet från Sjöstedt är avståndstagande från den nationalism och främlingsfientlighet som till viss del kan sägas prägla Brexit rörelsen. Detta avståndstagande är i sig inte fel, problemet uppstår när Jimmy Åkesson i samma artikel kräver en folkomröstning väl medveten om att etablissemanget inte kommer att tillåta detta. Det viktiga är givetvis inte vad som är genomförbart utan vem som uppfattas villig att genomföra det. När Åkesson  säger att Brexit är en seger för frihet och demokrati och menar att detta även för Sverige är en framkomlig väg signalerar han att han och Sverigedemokraterna är de bäst lämpade att ta över stafettpinnen och leda Sverige bortom EU.

Detta blir givetvis genomskinligt när vi tittar på hur SD röstade i EU-parlamentet angående TTIP, resolutionen bifölls i sin helhet. Addera därtill SDs skiftande hållning i frågan om Nato, där man först var beredda att rösta för vänsterpartiets förslag för att två dagar innan votering besluta sig för att inte rösta på förslaget som teoretiskt skulle innebära att värdlandsavtalet skjutits upp ett år. Slutsatsen är tydlig för alla som vill ta den till sig. SD är villiga att förhandla bort allt för att få legitimitet hos högern och inflytande i invandringsfrågan. Det är krasst sett en rimlig strategi, problemet med att tala radikalt men samtidigt agera moderat är att frasradikalismen vilken stund som helst kan avslöjas vilken pokerspelare som helst kan intyga att man skall vara försiktig så att man inte riskerar att bluffa om potten är större än vad man har råd att förlora.

Det torde därmed vara ett gyllene tillfälle för vänsterparitet att lära av den brittiska vänsterns misstag och söka säkra en ledande ställning i EU-motståndet, samtidigt kan en sidovinst bli möjligheten att dra ner byxorna på Sverigedemokraterna. Möjligheten finns fortfarande men fönstret stängs fort.

Det finns inherent i vänstern en hopplös föreställning om att en dag till följd av att flera europeiska nationer vänstervridning kunna presentera ett pan-europeiskt alternativ som skall kunna förändra EU. Även om Europas olika vänsterpartier de facto skulle klara av att sammarbeta så länge att ett gemensamt program skulle kunna konstitueras är inte EU en institution som fungerar på en sådan basis att den lättvindigt kan förändras till följd av att folken vill detta. Mycket förenklat kan en förändringsprocess förklaras på följande vis, vilket regleras i EU-föredragets artikel 48. Varje medlemslands regering, Europaparlamentet eller EU-komissionen kan föreslå förändringar i föredraget. För att dessa ändringar skall träda i kraft måste samtliga medlemsländer godkänna dem.

Ändringar av fördragen ska ske enligt en bestämd procedur som finns i artikel 48 i EU-fördraget. Ändringar kan ske antingen genom det ordinarie ändringsförfarandet eller genom det förenklade ändringsförfarandet. Varje medlemslands regering, Europaparlamentet eller EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen. För att ändringarna ska börja gälla måste alla medlemsländer godkänna dem. Därefter skall förslaget godkännas av samtliga nationella parlament.

Det är därmed tydligt att EU syftar till att försvåra förändringar till följd av skiftande nationella  sentiment snarare än förenkla det.. Precis som centralbanker är denna institution i grunden teknokratisk och teknokrati är inte ett neutralt eller rationellt styrelseskick. Istället förflyttas avsevärd  makt till enheter vars målsikt är detsamma som den klass varifrån dess medlemmar är sprugna ur.

Detta är till stor del teknokratins problem, och det som gör det så farligt, teknokrati skapar en illusion av ett professionaliserat statsskick som styr utifrån en objektiv expertis.
Vad som är expertis är sammanbundet med rådande hegemoni, det innebär i klartext att den som äger talordningen avgör vad som kan och inte kan sägas och vad som är expertis eller idioti.

Man kan tycka vad man vill om nationalstaten men i slutändan landar man i det faktum att det är inom denna enhet som det idag existerar en potential att skydda arbetarklassen från den globala bourgeoisien, det är givets ironiskt då varufieringen inte tar hänsyn till nationalism etnicitet eller religon utan endast till potentiella marknader. Det existerar ingen motsättning mellan att kämpa för att säkerställa kontroll över hegemonin i nationen och samtidigt sträva efter att skapa en internationell kampenhet.
Marx formulerade det på följande vis

För att säkra den internationella freden måste först och främst alla nationella spänningar undanröjas, måste varje folk bli oberoende och herre i sitt eget hus

EU kan aldrig bli något annat än en liberal konstruktion och när den faller sönder så kan såväl en reaktionär höger som en progressiv vänster rida på svallvågerna,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s