Asa Philip Randolph 1889-1979

Asa Philip Randolph föddes i Crescent City, Florida. Randolph skulle komma gå till historien som en av 1900-talets mest respekterade ledare inom den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Randolph var fackligt engagerad, redaktör för The messenger och en av organisatörerna bakom marschen mot Washington 1941 vilket resulterade i etablerandet av Fair Employment Practices Committee (FEPC). Randolph orkestrerade även 1963 års Marsch mot Washington för arbete och frihet. Randolph livsgärning har tidigare beskrivits i denna blogg men då utifrån hans roll i fackförbundet Brotherhood of Sleeping car porters (BSCP) Denna artikel är snarast ett porträtt över Randolphs kamp.

Randolph var likt många  inom medborgarrörelsens ledarskikt av religös bakgrund. Hans far James William Randolph var pastor i en metodistkyrka, Modern  Elizabeth Robinson Randolph, arbetade som sömmerska. När Randolph var två flyttade familjen till Jacksonville. 1907 efter att Randolph avklarat sina studier vid Cookman Institut arbetade han med enklare sysslor allt medan han försökte slå igenom som skådespelare.
1911 flyttade Randolph till New York och det ar där han introducerades för W.E.B. Du Bois kända verk The souls of black folk. Detta blev en avgörande vändning i hans liv och han skulle komma att ägna resten av sitt liv till kampen för afro-amerikansk emancipation.
1914 gifte sig Randolph med Lucille E. Green något så ovanligt som en framgångsrik svart entreprenör under 1910-talet, tack vare hennes ekonomiska muskler kunde Randolph ägna sig åt kampen på heltid. Paret valde att inte skaffa några barn.

Under sina studieår på New Yorks city college och New Yorks universitet lärde Randolph känna den svarta socialisten Chandler Owen som delade hans passion för  svartas jämlikhet. 1917 grundade duon den socialistiska tidskriften The Messenger, tidningen var ekonomiskt en katastrof för paret men tack vare sitt konsekventa agiterande mot lynchningar, segregation och afro-amerikanskt deltagande i första världskriget blev den mycket inflytelserik i det svarta samhället. Det var vid denna tidpunkt som Randolph på allvar började engagera sig i den fackliga rörelsen i och med etablerandet av en fackförening för hisskonduktörer i New York.

Det var utifrån denna erfarenhet som Randolph 1925 etablerade  Brotherhood of Sleeping Car Porters (BSCP).  Pullman Company var vid tidpunkten den enskilt största arbetsgivaren för afro-amerikaner i nationen. Många av de ca 10 000 anställda var universitets utbildade mycket respekterade i sitt samhälle, i arbetslivet fick de dock erfara låga löner respektlös behandling och en diskriminering, Randolph ledde BSCP i tio år och slutligen erkändes fackförbundet av Pullman Company. Den enträgna fackliga kampen resulterade i höjda löner förkortad arbetsvecka och OB-ersättning. Randolph fortsatte sin kamp för ekonomisk jämlikhet under 1930-talet genom sitt engagemang National Negro congress, en lobbyorganisation som sökte sätta press på president Franklin Delano Roosevelt att genomdriva policys som syftade till att afro-amerikaner skulle behandlas rättvist på arbetsplatserna och stärka deras medborgerliga rättigheter. Randolph avgick 1939 till följd av organisationens vänstervridning.

I och med amerikansk engagemang i andra världskriget började Randolph engagera sig mot den segregrerade militären och exkluderandet av svarta arbetare inom militärindustrin. Efter att en gemensam kampanj av national Association for the Advancement of Colored People (NAACP) och Urban League misslyckades med att förmå Roosevelt att integrera militär och försvarsindustrin initierade Randolph marschen mot Washington. Randolph argumenterade för att det inte kunde existera dubbla måttstockar avseende  rättvisa, rättigheter privilegier eller skyldigheter för medborgare. Roosevelt som fruktade ett uppror manade Randolph av stoppa demonstrationen, Randolph vägrade och Roosevelt tvingades genomdriva direktiv 8802 vilket förbjöd diskriminering inom militärindustrin. Detta ledde till en kraftig ökning av sysselsättning bland afro-amerikaner, denna arbetsmöjlighet innebar en massiv migration av över 5.5 miljoner afroamerikaner till de städer i norra och västra USA där försvarsindustrins fabriker var förlagda.

Randolph stärkt av framgångarna fortsatte att kampanja för fortsatt integration i militären och 1946 var han delaktig i skapandet av kommittén mot Jim Crow i militären senare kallad The the League for Non-Violent Civil Disobedience.
Till följd av växande politiskt engagemang och protester bland afro-amerikaner tvingades president Harry S. Truman att integrera militären.
Randolphs bidrag till medborgarrättsrörelsen har varit otaliga men han är kanske bäst känd för att han tillsammans med Bayard Rustin orkestrerade 1963 års upplaga av marschen mot Washington där Martin Luther King jr gav sitt berömde ” I have a dream” tal. Randolph fortsatte sitt engagemang för politisk och ekonomisk jämlikhet under resten av sitt liv.

Asa Philip Randolph dog i New York den 16 maj 1979

Läs mer:
Once upon a time in america: Brotherhood of Sleeping car porters

En introduktion till Marcus Garvey och den panafrikanska rörelsen

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s