Once upon a time in america: Brotherhood of Sleeping car porters

Brotherhood of Sleeping Car Porters (BSCP), var en fackförening organiserad av afro-amerikaner anställda på Pullman Company. Fackföreningen grundad 1925 och led av Philip Randolph och Milton P. Webster.  Under de kommande tolv åren utkämpade BSCP ett krig på tre fronter, mot Pullman Company, the American Federation of Labor (AFL) och de antifackliga pro-pullman tendensen hos majoriteten av de svarta anställda. Till följd av deras framgångar på var och ett av frontavsnitten skrev BCSP in sig som en stridbara och signifikant institution i såväl medborgar som arbetarrörelsen i 1900-talets USA. Detta i en tid då majoriteten av fackföreningarna var reserverade för de vita segmenten i arbetarrörelsen och det huvudsakliga vapnet använt av svarta aktivister för att få in en fot på arbetsmarknaden var erbjudandet om lönedumpning. 

1925 var BSCPs  möjligheter att ta strid små och utsikten att vinna över arbetsköparna än mindre. Trots den stridbara och karismatiska ledarduon och hängivenheten hos medlemmarna var och förblev man ett minoritetsfack fram till vändpunkten 1937.
Ledarsikten i dåtidens svarta rörelsen hade ett mycket lågt förtroende för fackföreningen i allmänhet därtill ansågs George Pullman som något av en filantrop och allierad då hans företag erbjöd svarta arbeten med relativt hög lön. Pullman var inte sen att använda denna bild av honom för att misskreditera  BSCP. Parallellt med detta pågick också en process mellan AFL och BSCP där AFL erkände vissa lokala fackklubbar men inte BSCP som helhet.

Randolph som sedan tidigare givit ut tidningen The Messenger beslutade sig att skifta tidningens fokus från att ha varit en bland många tidningar med fokus på den svarta medborgarrättsrörelsen i helhet blev den nu BSCP huvudsakliga propagandaorgan. I tidningen författade Randolph mängder av artiklar till förmån för BSCP som sakta men säkert slog igenom bland svarta ledare, predikanter och andra redaktörer.  Tidningens generella linje var att Pullmans filantropi var förklädd paternalism som syftade till att reifiera ägare och slav relationen i en ny kontext.I denna process blev BSCP både en symbol och ett verktyg för att avancera det svarta segmentet av arbetarklassens position.

På den fackliga fronten överlevde BSCP såväl en misslyckad strejk 1928 som medlemsflykt till följd av företagets motstånd och den stora depressionen.Förändringarna i det politiska klimatet tillföljd av Rooselvets new deal i kombination med BSCPS uthållighet tvingade tillsist företaget 1935 tio år efter att BSCP grundats, att erkänna dem som en legitim aktör.
Samma år erkände AFL  efter utdragna förhandlingar BSCP  som en del av den amerikanska fackföreningsrörelsen. BSCP van sin första avtalsstrid 1937. Randolph använde BSCP och sin egen position inom AFL-CIO som en kil för att bryta upp den etniskt segregrerade fackföreningsrörelsen. Detta var BSCPs största seger och dess absoluta höjdpunkt. långt efter 1937 fortsatte BSCP att vara en källa för inspiration och fortsatt kamp i det afro-amerikanska samhället, BSCP utgjorde en kader för många framtida ledare inom medborgarrättsrörelsen  C.L. Dellums och E.D. Nixon är exempel på två personer som fick sin ideologiska skolning och blodad tand i BSCP.

BSCP medlemsantal sjönk kontinuerligt mellan 1950-1960 till stor del var detta en konsekvens av järnvägsindustrins stadiga nedgång under perioden. 1971 såg BSCP en plötslig tillströmning i medlemmar till följd av det regeringssponsrade Amtrak projektet,1974 slöt dock Amtrack avtal med det rivaliserande Hotell och resturang anställdas fackförbund HEREU. Detta var dödsstöten för BSCP och 1978 gick förbundet samman med Brotherhood of Railway Clerks idag kända som Transportation Communications International Union.

Relationen mellan den fackföreningsrörelsen och den svarta arbetarklassen var under långa perioder en mycket ansträngd sådan. Rasistiska sentiment och lönedumpning verkade splittrande på arbetarklassen som helhet, det är i sken av detta som BSCP framgångar måste förstås. De var i ordets rätte bemärkelser verkligen pionjärer och har förtjänat sin plats i historien.

Vidare läsning I ämnet.
Harry Haywood och den nationella frågan
Race in history of Labor Unions
Transportation communications international union

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s