En obekväm sanning, Afrikanska staters delaktighet i slaveriet

Det finns vissa sanningar som inte passar det officiella narrativet. Slavhandeln är ett bra exempel. Rollfördelningen är följande, Slaveriet var resultatet av vita européers inherenta ondska och teknologiska framsteg. Afrika var innan slaveriet en mer eller mindre harmonisk kontinent och Afrikas nuvarande vedermödor står i direkt korrelation med slaveriet. Det problematiska med denna historiesyn är det faktum att den dels maskerar de  samhälleliga motsättningar som existerar i varje land inklusive de afrikanska, i form av en styrande klass som bidrog till och tjänade på slavindustrin. Utöver detta bidrar denna diskurs till att entlediga dagens härskande klass på den afrikanska kontinenten från ansvaret i rådande ojämlikhet och armod. Denna artikel syftar till att kasta ljus på en dimension av slaveriet som tenderar att glömmas.

”En neger är en neger. Först under vissa förhållanden blir han till slav. En bomullsmaskin är en bomullsmaskin. Blott under speciella förhållanden blir den till kapital. Lösryckt ur dessa förhållanden är den lika litet kapital som guld i och för sig är pengar eller socker är sockerpriset.” Karl Marx Lönearbet och Kapital


Inledning
Precis som i största delen av världen praktiserades slaveri eller ofrivilligt mänskligt träldom i Afrika från förhistorisk tid till den moderna eran. När människor idag tänker slaveri är det i den form som existerade i USA innan inbördeskriget (1861-1865). En etnisk grupp ägde och exploaterade en annan. Det är dock så att i andra delar av världen har slaveriet tagit sig andra former. I vissa afrikanska samhällen sågs slavar enbart som egendom, i andra sågs slaven som en form av anhöriga som eventuellt kunde integreras i ägarens familjer. Det fanns därtill samhällen där slavar tilläts erhålla positioner i militärmakten eller administrativ behörighet. I regel var såväl slavägare som slavar svarta afrikaner även om det oftast tillhörde olika etniska grupper. Det traditionella syftena med att införskaffa slavar var dock för utförandet av enkla eller hushållsnära sysslor samt som hustrur eller älskarinnor. Slavar var därtill ofta en status markör för ägaren och en stor mängd slavar indikerade makt och rikedom.
Detta förhållningssätt till slaveri förändrades delvis i början av 600-talet till följd av arabiska och europeiska intresse i slavhandeln. Araberna trängde in i väst öst och centralafrika i syftet att tillskansa sig och bedriva handel med svarta afrikanska slavar. Varje år sändes tusentals slavar till norra Afrika och delar av Asien. Mellan 1400-1800 talet köpte Européer miljontals slavar  i väst ,central och östafrika dessa fördes till Europa, Karibien samt nord och sydamerika. Dessa överlappande vågor av transkontinental slavhandel innebar att slavhandel blev en integrerad och central för ekonomin i ett flertal afrikanska stater.

Slaveri i det antika Afrika
Slaveri existerade i några av Afrikas tidigaste organiserade samhällen. Egyptierna satte i system att jaga och infånga slavar i angränsande samhällen. Handel med slavar var en vanlig inkomstkälla i städer längs med Nilen. Det ska dock nämnas att Egyptierna hade för vana att efterlämna detaljerade beskrivningar av dessa aktiviteter det är därför vi med säkert kan säga att egyptisk ekonomi var beroende av slaveri.Detta skilde dem från andra tidiga afrikanska statsskick och samhällen,  den evidens för slaveri från andra statsskick återfinns i  ländernas orala berättartradition.

Ursprung
Såväl som i Afrika som stora delar av världen var slaveri troligen ett resultat av att rivaliserande grupper tog fångar. krigsfångar var till liten nytta och ofta ett besvär eftersom om de hölls fångade i närheten av sina ursprungsområden existerade ett starkt incitament att fly. Det fanns därmed ett materiellt skäl att sälja och förflytta dessa fångar till mer avlägsna regioner. Genomgående för kontinenten var avsaknaden av rätten till privat markägande, en rätt som först uppkom i och med att den europeiska kolonialismen på allvar började införa europeiska ägandelagar i början av 1800-talet. Land ägdes innan dess generellt av byar eller stora klaner och fördelades till familjer i enlighet med deras behov men framför allt avgjordes landmängden utifrån hur många som kunde arbeta på jorden. För att öka produktionen var en familj tvungen att investera i arbetare och därmed utöka sin del av jorden. Det enklaste och snabbaste sättet var att investera i slavar. För att möta efterfrågan på slavar började många samhällen utföra slavräder i avlägsna byar.

Slavens roll och funktion
Majoriteten av de tidiga afrikanska slavarna var kvinnor. Utöver jordbruk ansvarade kvinnliga slavar för många av familjens ekonomiska funktioner till exempel handel och produktion av kläder de skötte även hushållsuppgifter så som matlagning ,tvätt och städning. Mäktiga ägare tog även slavar som hustrur och konkubiner och i många samhällen var dessa kvinnor symboliska för mannens rikedom.
Manliga slavar användes främst till jordbruks och boskapsskötsel. I de fall då ägarna var rika användes manliga slavar även som vävare, byggnadsarbetare och inom smide.
Nya slavar gavs ofta enklare uppgifter, de svårare eller farliga arbeten reserverades för de mer erfarna, dessa arbeten var för att nämna två exempel stenbrytning och gruvdrift. Manliga och även om det inte tillhörde vanligheterna kvinnliga slavar kunde uppnå en position i familjen som innebar en högstatus och förtroende inom det respektive samhället. I förkoloniala stater i de inre delarna av väst och centralafrika tjänstgjorde ofta slavar som soldater och rådgivare. I och med slavens inherent små möjligheter att avancera och beroende av sin ägares välvillighet ansågs slavar vara de ideala personerna för denna form av tjänst. I ett fåtal fall kunde även kvinnliga slavar bli inflytelserika ett exempel är ifrån 1800-talets västafrikanska kungadömet Abomey där kvinnor tilläts tjänstgöra i det kungliga palatset och utgjorde Kungens elitgarde.

Slaveri och släktskap
Släktskap antingen på biologisk eller äktenskaplig grund har i princip alla mellanmänskliga relationer varit en viktig komponent. I stamsamhällen innebar släkten såväl identitet som ökad möjlighet att överleva. I dessa gruppcentrerade samhällen sågs den utan släkt som en icke-person. Slavar som infågats i avlägsna regioner var avskurna från sin släkt men i vissa samhällen kunde slaven givet att det passerat en viss tid och slaven inte sökt fly från sin ägare upptas i dennes familj. Efter tre till fyra generationer var slavens efterlevande ofta en så pass integrerad del av den nya gruppen att de inte längre var fastlåsta i sitt kast, de var visserligen avskurna från sitt folk men detta medgav en viss möjlighet till anknytning med en ny grupp och efter ytterligare generationer ansågs de vara en integral del av denna grupp. Det skall dock sägas att dessa möjligheter tillhörde undantaget snarare än regeln och förkolonialt slaveri var precis som det koloniala ett fruktansvärt umbärande, den stora skillnaden var att i och med storleken på det koloniala antog slavproduktionen en snarast industriell form då inkomsten för slavhandeln blev viktig inte endast för gruppen utan för staters ekonomiska och politiska dimension och därmed ett generellt större hot för afrikaner.

Effekter och konsekvenser av Slavhandeln i Afrika
Från 400-talet och framåt kontrollerade greker och sedermera romare  medelhavet båda dessa statsbildningar utförde regelbundet slavräder i nordafrika. Denna praktik övertogs sedan först av araber och senare europeiska stater.
I och med spridandet av Islam från mellanöstern in i Afrika påverkades slaveriet i väst, central och östafrika. Araber praktiserade slavhandel i århundraden innan Islam etablerades, det kan alltså om vi ska tala med Marx sägas att det existerade en bas som kom att påverka överbyggnaden. Det finns otaliga hadither som berör slaveriets alla dimensioner beskattning, försäljning  och rättskällelära för att nämna ett fåtal.
Under den arabiska expansionen västerut i nordafrika under 600 och 700-talet  togs mängder av berber tillfånga, dessa enrollerades i de arabiska arméerna. En logisk konsekvens av att befinna sig i den muslimska sfären var att berberna konverterade till Islam. Religionen spreds med kamelherdarna i Sahara via handel till svarta afrikaner i subsahara. Araberna började via handel  initialt köpa mindre mängder svarta slavar, den trans-sahariska handeln expanderade fort. Slavarna såldes sedan vidare i nordafrika och transporterades så långt som till dåvarande Anatolien, Persien och Indien.
Mellan 900 och 1400-talet blev den trans-sahariska slavhandeln allt större, afrikanska imperium så som  Ghana, Mali Songhairiket, Kanem-Bornu uppstod söder om Sahara. Dessa riken var en välvilligt inställda till slavhandeln då den den var en central del av deras ekonomi.
Under en tidsperiod på över tusen år innebar den trans-sahariska slavhandeln att minst tio miljoner män, kvinnor och barn från väst och östafrika förslavades och transporterades till nordafrika, mellanöstern och Indien.
I början av 800-talet hade sjöfarande muslimer från mellanöstern tagit sig via indiska oceanen  till den östafrikanska kusten väl där köptes slavar i nuvarande Mogadishu och Mozambique. Kulturen i östafrikanska kustregionen påverkades starkt av  handeln med araber och perser, vilket till viss del förklarar uppkomsten av det swahiliska folket och dess kultur.
Mellan 800 och 1400-talet började den arab-persiska-Swahili populationen att etablera städer och statsstater längs med den östafrikanska kusten. Dess invånare profiterade på att fånga, köpa och sälja slavar från det östafrikanska inlandet, slavarna användes sedan inom jordbruk. I och med framväxten av plantager i regionen under 1700 och 1800-talet ökade den östafrikanska slavhandeln dramatiskt, det råder bland akademiker delade meningar kring  vilken effekt Islam hade på det inom afrikanska slaveriet, vissa anser att sharialagar bidrog till att reglera slaveriet och därmed begränsa dess övergrepp, denna strömning argumenterar ofta för att eftersom Islam uppmuntrade frigivningen av slavar vid dess ägares bortgång så bidrog det till emancipation.
Den andra strömningen menar tvärtom att Islam innebar en expansion av slaveriet och argumenterar för att det vid tidpunkten då slavhandeln ökade inom muslimska länder var den på nedgång i största delen av medeltida Europa. Mellan 600 och 1400-talet bidrog den trans-sahariska och östafrikanska slavhandeln till den gradvisa expansionen av slaveri inom Afrika. Slavhandeln bidrog till uppkomsten av mäktiga afrikanska stater i södra utkanten av Sahara och i det östafrikanska inlandet. Dessa staters ekonomi var beroende av slavhandel och deras omgivande länder tävlade med varandra för att slå sig in på handeln vilket ledde till krig och ytterligare tillfångatagande och sedermera försäljning av slavar.
Infångande av slavar i väst, öst och centralafrika blev allt vanligare under perioden och när så Europeiska upptäckare och handelsexpeditioner anländer i västafrika i början av 1400-talet existerade redan sedan långtid etablerade strukturer för handel med afrikaner som bara väntade på nya aktörer. Den trans-sahariska och östafrikanska slavhandeln pågick in på tidigt 1900-tal men överskuggades efter 1400-talet av den atlantiska slavhandeln. Denna andra interkontinentala slavhandel fick den föregående att framstå som modest avseende ren volym och långtgående effekter på Afrika i sin helhet vilket delvis är en förklaring till att den trans-sahariska överhuvudtaget inte fått samma genomslag i dagens narrativ.

Den trans-atlantiska slav handeln
Den atlantiska slavhandeln växte fram efter att européer började utforska och etablera handelsområden på den afrikanska västkusten i mitten av 1400-talet. Den första stora gruppen av europeiska handelsexpeditioner i västafrika var portugiser följt av britter och fransmän. Under 1500 och 1600 talet började europeiska kolonialmakter  till följd av den ökade efterfrågan på tobak, ris och bomull att upprätta plantager i den nya världen, dessa plantager var i skriande behov av arbetskraft. Afrikanska stater i väst och centralafrika hade en tradition av att förse utomafrikaner med slavar och stod redo att möta efterfrågan. Det faktum att afrikaner tenderade att klara temperaturen bättre på plantagerna i den nya världen och inte var lika mottagliga för tropiska sjukdomar som européer i kombination med att ursprungsbefolkning i nord och sydamerika var extremt sårbara för sjukdomarna som kom med från den gamla världen, Europa Asien och Afrika ökade efterfrågan på afrikanska slavar än mer.
Förslavade män och kvinnor från Afrika var med europeiska mått en billig råvara vilket resulterade i att afrikaner först blev en huvudsaklig och slutligen  den enda källan på arbetskraft för plantagerna.

Cui bono?
De afrikaner som som underlättade och tjänade på den atlantiska slavhandeln t var den politiska och samhälleliga eliten, antingen den styrande klassen eller medlemmar i stora handelsfamiljer. Afrikanska slavhandlare fångade och förde slavar till marknaderna längs med kusten. Det var på dessa marknader som européer och amerikanska köpare bytte slavar mot varor i form av tyg, järn och eldvapen. Säljarna var generellt män och deras ökade välstånd innebar en större prestige i det egna samhället.
De afrikaner som förslavades var främst krigsfångar eller infångade under slavjakt.
Allt eftersom att efterfrågan steg så växte och systematiserades slavjakten, jakten blev än effektivare tack vare slavjägarnas tillgång på eldvapen under 1600-talet.
Under 1700-talet var lejonparten av afrikanska slavar ett resultat av slavjakt snarare än krigsfångar, dessa jakter trängde längre och längre in i Afrikas inland, slavarna transporterades sedan hundratals  mil  till kusten för försäljning.
Mellan 1450 och slutet av 1800-talet köpte europeiska och amerikanska slavhandlare ungefär 12 miljoner slavar från väst och centralafrika. En mindre mängd av dessa främst från den tidiga trans-atlantiska slavhandeln sändes till Europa särskilt Portugal och Spanien. De flesta skeppades dock över atlanten, Förhålladen i slavskeppen var en mardrömslika och historiker uppskattar att mellan 1,5 och 2 miljoner slavar dog under färden.

Effekter och konsekvenser av den trans-atlantiska slavhandeln
Där traditionellt slaveri i Afrika främst syftade till att bidra till matproduktion och prestige i afrikanska samhällen syftade den europeiska  till att bibehålla plantagernas höga produktionshastighet vilket kommit att bli en central del av koloniernas ekonomi och därmed kolonialmakterna. Denna globala ekonomi krävde slavar och förändrade den afrikanska slavhandeln fundamentalt. I stora delar av Afrika blev slavhandel en central inkomstkälla och kontinentens styrande klass sökte ackumulera mer och mer slavar. För att möta efterfrågan började flera länder införa slaveri som en juridisk påföljd, även hädelse kunde resultera i att man fick se sig slagen i bojor och transporterad till kolonierna. Detta innebar att vid 1800-talet fick en stor mängd svarta afrikaner i väst och centralafrika  leva med det ständiga hotet om förslavning.

Slaveriet i Afrika når sitt slut.
Allt eftersom att röster höjdes mot slaveri under upplysningstiden  och europeisk ekonomi skiftade från agrikultur till industrialism uppstod abolitioniströrelsen  med sitt krav om avvecklande av slaveri.
1807 förbjöds slavhandel i USA och Storbritannien. Storbritannien förbjöd slaveri i alla brittiskt territorier först 1833. Frankrike gjorde det samma i sina kolonier 1848.
1865 i efterverkningarna av inbördeskriget innebar det 13 tillägget i konstitutionen att slaveri formellt avslutats i förenta staterna.
Först 1888 tog den atlantiska slavhandeln slut till följd av att Brasilien, det sista landet i den fria världen övergav handeln. Under denna period då den atlantiska slavhandeln sakta men säkert dog ut nåde den trans-sahariska sin absoluta peak. 1850 förbjöd det ottomanska riket slavhandeln i stora delar av den islamska världen men detta hade en blygsam effekt på handeln med slavar. En intressant  aspekt av det europeiska  kolonial projektet i Afrika under 1880-1890 var det faktum att man omintetgjorde de flesta afrikanska staterna som de facto var uppbyggda kring handel med slavar, effekten blev att dent trans-sahariska slavhandeln slogs i spillror. Detta i sig skall inte tolkas som ett rättfärdigande för kolonialism utan endast som ett historiskt faktum, livet för afrikaner folkflertalet var precis lika illa under inhemskt förtryck som under Europeiskt.

Även om de koloniala auktoriteterna började förbjuda slaveri i vissa regioner så tidigt som under 1830-talet så övergavs inte slaveri fullständigt fören första halvan av 1900-talet.
Slaveri var dock en så integrerad del i många afrikanska samhällen att det fortskred illegalt. En möjlighet för dessa illegala slavar att befria sig själva var att helt enkelt fly från sin ägare  och bosätta sig i andra områden.  Det faktum att dessa strukturer gick så djupt in i den sociala väven innebar att den frigivne slaven i regel bar slaveriets stigma i resten av sitt liv detta trots att det rent juridiskt var förbjudet att diskriminera tidigare slavar. I det koloniala projektet tilläts bara en dikotomi kolonialmakt och koloniserad.
Det var först 1930 som slaveri i afrika var i princip helt utrotat. Avslutandet av slavhandel och slaveri fick långtgående effekter på den afrikanska kontinenten, många samhällen som i århundraden hade byggts och varit en del av slavhandeln hade nu klara svårigheter att hitta nya sätt att organisera arbetsdelningen och profitera på den. Det existerade fortfarande ett behov av billig arbetskraft inom jordbruk och industrin som ett resultat av detta behov utvecklade afrikanska ledare och tidigare slavägare metoder för att tvinga afrikaner att arbeta gratis eller för minimal kompensation
Att slaveriet gjordes illegalt innebar inte att smärtan och stigmat av att ha varit en slav plötsligt försvann, många ättlingar till slavar påverkades i generationer av detta stigma långt efter slaveriets avskaffande.

Avslutning
Uppdelningen i en ägande och en producerande klass är universell och om det är något som villigheten att profitera på slavhandeln verkligen
Syftet med denna text har redogjorts för inledningsvis, men det tål att upprepas att den uppdelning av samhället i en ägande och en producerande klass som Marx beskriver inte är reserverad för det industriella Europa utan en global realitet. Det blir även tydligt att även om den ägande klassen i de afrikanska länder som med vett och vilja deltog och profiterade på slavhandel delade kultur med sina slavar så delade de intressen med den härskande klassen i Europa.

 

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s