Harry Haywood och den nationella frågan.

Harry Haywood var mellan 1920 fram till sin död 1985 en hängiven medlem och ledare av amerikas kommunstiska parti, utöver detta var han under sin politiska bana medlem i ett flertal socialistiska organisationer. haywood var en nyckelfigur i utvecklandet och spridningen av tanken att afro-amerikaner representerar en separat nation i förenta staterna. Även om Haywood aldrig fick en prominent plats inom svart historia  så bidrog hans teoretiska innovation troligen mer än något annat individuellt bidrag till att formera villkoren för debatten kring det svarta samhällets historiska karaktär

 

Haywoods teori som senare blev känd som black belt utgår från förståelsen av svarta amerikaner inte bara som ett etniskt kollektiv utan som en förtryckt nation i hjärtat av södra USA. Denna uppfattning antogs av kommunistiska internationalens sjätte kongress 1928. Tesen avsåg inte nation i avseendet nationalstat så som den uppfattas idag, utan snarare hur nationalstater skapas och formeras av kapitalismen. Så som feodalism gav vika för kapitalism när ett nytt socialt system krossade oräkneliga förläningar och genom en lång process av krig handel och framväxande av en marknad formade folk av olika historiska ursprung över stora områden och konstituerade dessa partikulära enheter till ett folk med samma språk nationella marknad och kultur.

Haywood såg likheter mellan situationen för afro-amerikaner och situationen i tsarryssland där monarken sökte introducera avancerad kapitalism men samtidigt behålla landets feodala karaktär. I Ryssland uppstod därmed en fusion mellan kapitalism parallellt med en social och agral situation som liknande 1200-talets. Denna ojämnhet skapade de-facto en multinationell nationalstat.
Trots att de svarta amerikanerna härstammade från vitt skilda etniska grupper och kulturer så utgjorde erfarenheten av slaveri en kollektivisering av afrikanerna till ett nytt distinkt folk som i och med generationer i armod utvecklade en distinkt kultur frånskild de kulturer som de olika folken emanerar från. Detta var för Haywood inte endast ett kulturellt fenomen i vilket svara utvecklade en gemensam identitet baserad på gemensam erfarenhet utav kamp, vedermödor och motstånd utan även en geografisk. Transformationen av afrikaner med skilda bakgrunder till en gemensam afro-amerikansk nation inträffade i ett specifikt område i den djupa södern där svarta utgjorde majoriteten av befolkningen, Detta kan givetvis ställas i relation till afro-amerikaner i de forna nordstaterna. De enligt min åsikt intressantaste beskrivningen av skillnaderna mellan dessa grupper återfinns i Malcom X och Booker T Washington respektive verk.

Efter att räntejordbruket och Jim Crow lagarna ytterligare fördjupat exploaterandet av svarta som ett dominant och bestånde inslag i den amerikanska kapitalismen anförde Haywood att södern ifråga utgjorde en intern kolonisering utav en svart nation. En logisk slutsats blev därmed att den nationen som svarta utgjorde inom förenta staterna bar rätten till självbestämmande, detta innebär rätten att skapa en egen nationsstat i söderns svarta bälte. En utförlig beskrivning och diskussion kring black belt thesis och dess relevans i samtiden är inte avsikten med denna artikel. Det är dock undertecknads åsikt att Haywoods koncept fortfarande är en av de bättre utgångspunkterna för att förstå frågan om den svarta nationen. Det kan diskuteras huruvida ett sydstatsområde utgör fundamentet för en potentiell svart nation och utan tvekan ter sig tanken med samtidens ögon som högst problematiskt och ärligt talat inte särskilt åtråvärd. Vad som däremot är tydligt är den unika historiska evolutionen av afro-amerikaner som en distinkt nation i  den multinationella smältdeg som USA utgör.
Det är även värt att notera att tillskillnad från nästan alla andra teorier som framförts rörande detta ämne sedan Haywood först lyfte det är det faktum att Haywoods ramverk var baserat på en detaljerad klassanalys av de faktiska förhållanden som existerade för svarta i Amerika.

Haywood utvecklade inte sitt ramverk avseende en svart nation utifrån någon önskan om svart separatism, Haywood var under hela sitt liv fullständigt hängiven idén om ett parti för den enade arbetarklassen. Haywood förstod dock att vägen till enighet innebar att partiet var tvunget att gå i en direkt och kompromisslös kamp gentemot vit överhöghet eftersom en denna kamp var nödvändig för att för det första vinna de svarta massornas förtroende och för det andra driva in en kil mellan de vita segmenten av arbetarklassen och den härskande klassens hegemoni.  Svarta kommunister samarbetade med alla möjliga sorters strömningar i kampen mot kapitalismen, Haywood drog dock en tydlig demarkationslinje utifrån det kommunistiska paritets ideologiska linje. Kommunisternas försök att garantera en ledande position inom arbetarklassen avseende frågan om svart frigörelse och förespråkandet av socialismen som den enda realistiska lösningen av det nationella förtrycket innebar att de ställde sig  i konflikt med den svarta bourgeoisiens ledare, både de som sökte integration och nationalisterna.  Integrationisterna i form av NAACP och Urban League representerades av ”successful businessmen, top-echelon leaders, upper-bracket educators, and local politicians”.  Var till följd av sin koppling till wall street och vita välgörenhetsorganisationer  ofta de som kontrollerade ledarskiktet i de olika svarta frigörelseorganisationerna.
Nationalisterna bas stod att finna i de svarta segregrerade områdena ledarskapet konstituerades enligt Haywood av  “small businessmen, the intelligentsia, professionals and the like”  och sökte skapa en svart borgarklass i syftet att kontrollera och dra nytta av handeln och affärslivet i de svarta urbana områdena. I förhållande till den ekonomiska krisen under 1930-talet noterade Haywood att nationalisternas  appellerande till etnisk solidaritet och back-to Africa kampanjer attraherade stora segment av de fattiga svarta på ett sådant sätt som integrationisterna misslyckades med eftersom de ej kunde presentera några lösningar på deras ekonomiska svårigheter.

Haywwod var mycket tydlig avseende nödvändigheten för kommunister att inse den anti-imperialistiska, revolutionära potential och historiska legitimitet som existerade i den svarta nationaliströrelsen. På samma gång varnade Haywood partiet att den svarta småborgerlighetens militans var en återvändsgränd och kontinuerligt pressade han partiet i en riktning där de inte skulle göra misstaget att attraheras av nationalisternas propaganda och inkorporera den i sin egen.
Haywoods uppfattning stärks av det faktum att svarta kapitalister vid mer än ett tillfälle har funnit stöd bland de mest reaktionära delarna av det vita samhället, från Ku klux klan till Nixon.

Ett bra exempel på Haywoods avfärdande av den småborgerliga svarta nationalismen var 1930-tals kampanjen  “Don’t Buy Where You Can’t Work”. Kampanjen fördes i bland annat i Baltimore och Washington,D.C. Den leddes av lokala organisatörer från den svarta nationaliströrelsen som avskydde tanken på att solidarisera sig med och att arbeta med vita. De tog siktet på affärer ägda av vita men som inte anställde svarta samtidigt som de parallellt sålde sina produkter i svarta områden. Nationalisternas krav var att de vita arbetarna skulle ersättas av svarta i de områden som huvudsakligen beboddes av afro-amerikaner. Detta krav fick fort spridning och genererade stöd bland svarta boendes i de aktuella områdena. Haywood förstod att kampanjen hämtade stöd ur en rättvis ilska inom den svarta arbetarklassen men var benhård i det faktum att denna sorts kampanjer gagnade och uppskattades av den härskande klassen eftersom det effektivt dolde den primära klasskonflikten och  att fort blev anti-vit snarare än antikapitalistisk.
Kampanjen riktade in sig på småföretagare som endast erbjöd en liten fraktion av arbete
Såväl som mot vita arbetare och därmed skiftade fokus från den stora kampen kring svart arbetslöshet bort från de större företagen som främst var lokaliserade utanför gettot.
Haywood argumenterade för att partiet inte kunde ställa sig utanför denna kamp för rätten till arbeten istället manade han paritet att fokusera på bredare kampanjer vars spjutspetts utgjordes av integrerade fackförbund som inte krävde avskedandet av vita arbetare eller kämpade genom att auktionera ut arbete till ett lägre pris,

Många har i efterhand kritiserat CPSU för detta då det sågs som en onödig eftergift till de vita arbetarna och ett försvagande av den svarta kampen. Ira Kemp och Arthur Reid var de mest uttalade motståndarna bland nationalisterna. Duon startade Harlem labor union som var framgångsrika i etablerandet av arbeten i svarta områden genom att övertala affärsägare att anställa svarta till en mindre lön än vita arbetare.

Haywoods taktik utgick alltid från partiets långsiktiga strategi, skapandet av enighet mellan arbetarklassens vita och svarta segment i motståndet mot klass och nationelltförtryck. I såväl sin politiska strävan som i sin självbiografi ägnar Haywood en stor del av sin energi åt denna fundamentala fråga för revolutionärer i förenta staterna.
Utifrån förenta nationernas historia framträder ett mönster av kamper som börjat med svartas uppror gentemot orättvisor vilket blivit gnistan för en generaliserad radikalism i samhället som helhet, men krossat av en kombination av den härskande klassen repression och det faktum att inte tillräckligt många ur den vita arbetarklassen insett sitt gemensamma intresse med den svarta rörelsen för emancipation.

Liberaler och afrocentrerade nationalister tenderar att acceptera detta mönster som oundvikligt och oåterkalleliga, de når dock motsatta slutsatser. Liberalerna slår vakt om den långsamma utvecklingen där svarta skall kräva små reformer över lång tid.

Nationalisterna väljer en undandragandes strategi där svarta ska söka karva ut egna autonoma och självstyrande områden i de förenta staterna. Revolutionära marxister  stödjer rätten till självbestämmande men föreslår en annorlunda lösning till den ojämna utvecklingen av politiskt medvetande i olika sektorer.  En kämpande organisation som svetsar samman de radikalaste delarna av arbetarklassen med högst politiskt medvetande då de utövar starkast inflytande i sina respektive segment, dessa  mognaste delarna av arbetarklassen i de olika segmenten kan tillsammans lyfte upp fördelarna med gemensam klasskamp och svart frigörelse för hela arbetarklassen.

Det är enkelt att bibehålla och föra fram tanken på multinationell enighet på papper men det måste kämpas för i praktiken. Det starkaste vapnet i den härskande klassens arsenal är förmågan att piska upp rasistiska sentiment bland vita arbetare, vidare förstod Haywood att det nationalistiska känsloläget bland svarta arbetare oundvikligen skulle ta sig ett uttryck inom partiet, ett fenomen han varnade för i partikonventet 1934

“Just as the ruling class ideology of white supremacy had its influences on white comrades, it was not unusual that Black comrades would similarly be affected by petty bourgeois nationalist ideology. These moods were and sentiments were expressed in feelings of distrust of white comrades, in skepticism about the possibility of winning white workers to active support in the struggle for Black rights, and in the attitude that nothing could be accomplished until white chauvinism was completely eliminated. This latter was particularly dangerous because it failed to understand that white chauvinism could only be broken down in the process of struggle.”

Dessa två strömningar av dels vit chauvinism och småborgerlig nationalism är inte likvärdiga men båda  “deviated from the line of proletarian internationalism” och behövde bemötas. Haywood poängterade om partiet avvek det minsta från att leda den praktiska kampen bland svarta arbetare skulle det avväpna deras möjlighet att bekämpa båda dessa strömningar och de hot de bar med sig.
Haywood insåg att en multinationell enighet inte var ett trevligt inslag eller en sekundär faktor, snarare var en enad arbetarklass den enda vägen att omkullkasta kapitalismen vilket i sig utgör den enda möjligheten till en fullständig emancipation  för svarta arbetare vilket utgjorde en stor majoritet av svarta i Amerika.
Det är detta som är Harry Haywoods arv till oss,  en kritisk och kompromisslös hängivenhet till den fullständiga frigörelsen för svarta arbetare, arbetarklassen och mänskligheten själv.

Läs mer
Vem var Harry Haywood.
PDF: Harry Haywoods självbiografi.

Annonser

8 kommentarer Lägg till

  1. leftisright skriver:

    Du har uppenbarligen inte förstått något om kommunism. arbetarklassen har inte och har aldrig haft en nation. Det finns inget att hämta i pölen nationalism. Illa dolt flörtande med högern varken mer eller mindre.

    Gilla

  2. Pingback: Uppgång och fall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s