En tillbakablick på framtiden: Oswald Spengler del II

Det är min mycket modesta åsikt att varje teoribildning och ideologiska formation kan skärskådas och om det går att återfinna verktyg som kan användas är det endast dåren som väljer att förkasta dessa på grund av dess upphovsman. Det var därför undertecknad valde att med en conquistador upptäcktslust valde att söka fördjupa mig i Spengler.
Den hugade vet att jag tidigare skrivit en mindre artikel om Spengler men då jag kände att den inte i tillräckligt stor utsträckning förklarade det jag funnit mest fascinerade med Spenglers teoretiska ramverk kommer här ytterligare en. Håll till godo.


Oswald Spengler föddes i Blankenburg i centrala Tyskland år 1880. Han var den äldsta av fyra barn och den enda sonen. På sin moders sida existerade en lång tradition av konstnärer och artistisk frihet. Fadern som tidigare arbetade som gruvtekniker och kom från generationer av gruvarbetare, arbetade under Oswalds uppväxt som byråkrat i det tyska postverket. Utifrån denna inkomst kunde han säkra en trygg plats för familjen i det tyska mellanskiktet

När Oswald var tio flyttade familjen till universitetsstaden Halle. Där erhöll Spengler en gymnasial utbildning, han studerade grekiska, latin, matematik och naturvetenskap. Det var här han utvecklade en stark dragning till konst, framförallt poesi, drama och musik. Han gjorde under denna period några trevande konstnärliga försök. Likt många intellektuella i sin generation blev han starkt influerade av Goethe och Nietzsche. Deras inverkan på den unge Spengler kan inte överdrivas.
Efter att Spenglers far dog 1901 valde den då 21 år unge sonen att studerar vid Munchens universitet. Så som var seden på denna tid bland tyska studenter valde Spengler att efter ett år fortsätta till andra universitet. Valet föll på Berlin därefter Halle. Hans huvudsakliga studium var matematik, klassisk kultur och fysik. Studierna finansierades till stor del av arvet efterlämnat från en avliden släkting.

Hans doktorsavhandling berörde Heraclitus i antika Grekland, vars mest minnesvärda citat ”kriget är alla tingens fader” vilket så här i efterhand nog får anses passa likt hand i handske med Spenglers kommande teoretiska ramverk. Till följd av bristfälliga referenser klarade inte Spengler av den första disputationen. Först vid andra disputationen blev han godkänd.

Historisk förklaring för de samtida trenderna
Slutligen slog Spengler ner bopålarna i Munchen där han till följd av tidigare nämnda arv kunde påbörja en karriär som oberoende filosof/akademiker. Hans första verk i denna roll var nedtecknandet av sina observationer av samtida politiska skeenden, som under en längre period uppehållit honom. Det var framförallt den allt mer accelererande kapprustningen och inringningen av Tyskland som förbryllade och förskräckte honom. I slutet av 1911 slogs dock Spengler av insikten att dagens händelser endast kunde förstås utifrån en global, kulturell och historisk kontext. Framför sig såg han ett Europa som taktfast marscherade mot sitt egna självmord, de första stapplande stegen mot den slutgiltiga undergången av europeisk kultur.
Första världskriget 1914-1918 bekräftad för Spengler validiteten i tesen han börjat formera och verket växte långt bortom sin initiala avgränsning.

Spengler hade bundit sitt kapital i utländska investeringar men kriget hade till stor del gjort dessa investeringar värdelösa och han fick spendera krigsåren i fullständig fattigdom, oberoende av detta fortsatte han sitt arbete som stod färdigt för publicering 1917 på grund av nationens ekonomiska situation och de turbulenta åren var det svårt för Spengler att finna ett förlag villigt att publicera hans bok. Det dröjde därmed till sommaren 1918 innan första volymen av västerlandets undergång såg dagens ljus.

Boken blev en succé, Den erbjöd en rationell förklaring till den stora Europeiska katastrofen som första världskriget innebar.
Den deterministiska syn på nationers undergång så som Spengler presenterade den tycktes invagga tyskarna i en känsla av karg trygghet. Samtida historiker var dock direkt skeptiska till Spengler. Deras misstro utgick dels ifrån det faktum att Spengler var en historisk autodidakt, det första verket var fyllt med så mycket faktafel att den bedömdes som direkt ovetenskaplig. De som tog till sig Spenglers verk menade att det enda som behövdes för att bekräfta Spenglers tes var en snabb blick på det geopolitiska läget i Europa och Tyskland.

Det grundläggande teoretiska ramverket och viktiga begrepp

1. Förkastandet av en linjär historiesyn till förmån för en cyklisk. Spengler menade med emfas att synen på historien som en stege där varje ny period stod ett pinnhål ovan det föregående bara var ett resultat av den västerländska kulturens egocentriska självbild, som om allt före mannen endast syftat till att frambringa honom, en än mer perfekt människa än den föregående.

  1. De historiska cyklerna sker inte till följd av nationer, statsbildningar, folk eller händelser utan resultatet av högtstående kulturer. Enligt Spengler har det existerat åtta högtstående kulturer, den indiska, Babyloniska, Egyptiska, Kinesiska, Mexikanska, Arabiska, Grekisk/Romerska och slutligen den västeuropeiska. Varje högtstående kultur har ett tydligt utmärkande drag, en primär symbol. Den västerländska primärsymbolen var vad Spengler beskrev som dess faustianska själ. Den faustianska själen stod som symbol för västerlandets sökande efter inget mindre än oändlighet. Det innebär att den faustiska själen på det hela taget är något tragiskt, då den söker det ouppnåbara.
    Den primära symbolen blir mer än en kompass, mer än en abstraktion då den enligt Spengler påverkar allt och manifesterar sig i alla kulturella yttringar, i politiken, vetenskapen såväl som de tekniska landvinningarna.
  2. Organisk utveckling, Högtstående kulturer genomgår fem distinkta stadier, födsel, utveckling, självuppfyllande/kulturell, degenerering och slutligen död. Alla tidigare kulturer har genomgått dessa stadier och således kan inte den västerländska utgöra ett undantag. Den högsta formen en högtståendekultur kan uppnå är den kulturella fasen. Brytpunkten mellan den kulturella och den civilisatoriska perioden är startskottet för kulturens nedåtgående period.
    Den civilisatoriska fasen kännetecknas av drastisk social oro, massrörelsernas födelse och kriser som börjar anta en allt mer permanent karaktär. Denna period kännetecknas även av en markant urbanisering som åderlåter den kringliggande landsbygden på sin vitalitet, styrka och själ. Storstadsmänniskan saknar själ och drivs istället av materialism. Hen har gjort sig av med gud till förmån för bröd och skådespel. I den civilisatoriska perioden har det monetära systemet blivit allstädes närvarande. Den fria pressen, demokratin och det ekonomiska ger inte Spengler mycket för. De som fortfarande står under primär symbolens inflyttade och därmed blir bärare av den äkta och ursprungliga kulturen känner avsmak för och tar avstånd från den ekonomiska diktaturen.
    Därmed kommer den civilisatoriska fasen att avslutas med Caesarism, vilket innebär att utifrån dessa uppbärare av den ursprungliga kulturen kommer en främst ibland likar att tillskansa sig stor makt, I Spenglers ramverk är detta alltså inte så mycket en individuell som kollektiv process. Finns inte en ledare kommer det en, sprungen ur primär symbolens och inherent bärare och fulländare av denna abstraktion. Med den nya kejsaren kommer ett återvändande till auktoritet, plikt, ära och blod. Demokrati och plutokrati kommer att negera sig själv i och med att de utgör förutsättning och fundament för sin egen undergång.

Det är detta som är startskottet för Spenglers förståelse av den samtida imperialismen. Spengler förstår detta stadium som en del av den civilisatoriska processen där världens Ceasars med sina respektive följer kommer att utkämpa en global kamp i syftet att söka ta kontroll över jorden. Folkmassorna är apatiska och saknar möjlighet att förstå vidden av vad som sker. I och med sakernas tillstånd i den imperialistiska fasen kommer urbaniseringen att sakta men säker avta och metropolis förvandlas sakteligen till en spökstad. Sakta men säker kommer massorna att återvända till landsbygden och jordbruk precis som deras förfäder århundraden tidigare. Mitt i kali yuga kommer massorna att längta efter en andra andlighet, en längtan efter ett återvändande till det idealiserade tillstånd som primär symbolen och kulturen den representerar. Stålsatta i den ursprungliga kulturen kommer massorna fyllda av en resignerad belåtenhet att begrava sin ande och sina ansträngningar i jorden från vilken deras kultur är sprungen.
Det är med detta som bakgrund som kulturen och civilisationen den gav upphov till nu nått sin vägs ände och spelat ut sin roll. Kulturen dödförklarar slutligen sig själv.

Varje kulturs livslängd utgör enligt Spengler ungefär tusen år. En kulturs död kan spinna över hundratals år till följd av endogena motsättningar men de kan även inträffa ögonblickligen som ett resultat av exogena krafter. Denna mycket grova och förenklade förklaring utgör essensen i Spenglers cykliska historiebeskrivning.
Sammanfattningsvis Mänsklig historia är cyklisk i sin uppgång och sitt fall, Kulturen är organisk i det avseendet att precis som alla andra organismer föds, lever och dör den. Det är möjligt att med denna kunskap och utifrån ett post-1900-tal perspektiv titta på den västeuropeiska kulturen och förutsäga dess uppgång och fall.

Därmed väljer jag att avsluta den andra artikeln om Spengler. Om ytterligare texter produceras beror helt och fullt på mitt kynne.

Läs mer:

Sveriges radio: Helena Granström diskuterar Spengler bortom nationalsocialismen
En tillbakablick på framtiden: Oswald Spengler Del I

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s