Islamofascism: eller att kalla saker vid dess rätta namn

Mathews N Lyons, vars akademiska gärning är studien av reaktionära rörelser, definierar fascism som en form av högerextrem ideologi som förstår nationen eller rasen som en organisk enhet som överstiger alla andra lojaliteter. Denna enhet betonar myten om nationen eller rasens pånyttfödelse efter en period präglad av stagnering. Degenereringen skall bemötas genom en idealistisk revolution som söker omkullkasta den moraliska korruptionen oavsett om den kommer i form av materialism, individualism eller utländska influenser. Fascismen söker att rensa nationen från främmande krafter och grupper som hotar den organiska enheten. Fascism tenderar att hylla ungdom, maskulinitet och våld som en renande kraft. Ofta men inte alltid förespråkas etnisk överhöghet och som en konsekvens av detta etniska förföljelser.

En smärre myriad av fascistiska strömningar har dykt upp globalt under de senaste femtio åren, Utifrån ovanstående definition kan talibanerna räknas till en av dessa. En konsekvens av den destabiliserade funktionen inherent i den kapitalistiska globaliseringen är den spektakulära uppgången av nya former av fascism med en potential bas. Det finns en förförståelse kring att klassiska former av fascism till exempel Golden dawn i Grekland placerar sig som den nya främlingsfientliga identitetspolitiska högern.

Lyons beskriver talibanrörelsen som en blandning av den fascistiska ideal kombinerat med religiösa urkunder snarare än med folk, stat, ras, nation som politiskt objekt. Denna strömming utgör ett politiskt hot i länder som Indien Pakistan, Afghanistan, Iraq, Syrien och Sri Lanka för att nämna ett axplock.

Den muslimska världen har inte en monopolställning i detta fält men det är främst i den muslimska världen som den har antagit en delvis internationalistisk dimension med gränsöverskridande rörelser som IS och det numera vingklippta Talibanerna med sin närvaro i såväl Irak, Syrien Afghanistan och Pakistan. Den här strömningen är inte organiskt sammankopplad med kapitalet så som är fallet med den ursprungliga fascismen i Italien och Tyskland, men de förespråkar en organisk sammansättning av samhället där marxister ser en tydlig konfliktlinje ser denna rörelse en form av religiös korporativism.
Där denna strömning framträder ockuperas den politiska sfären och den söker undantränga alla andra strömningar och verklighetsbeskrivningar. Detta är därmed ett faktiskt hot mot progressiva krafter inte bara i den muslimska världen utan även globalt.

IS delar stamtavla med wahabiterna men wahhabismens sociala och politiska praktiker är inte sprungna ur en fascistisk kontext utan en reaktion på den arabiska och ottomanska modernismens födelse under 1700 till 1900-talet. Salafism och wahhabism är reaktionära strömningar men inte fascistiska. Här är det på sin plats med en mycket kort presentation av wahhabismens utgångspunkt och bevekelsegrund. Det är värt att förtydliga att jag på intet sätt gör anspråk på att vara tillräckligt insatt för att på ett tillräckligt gediget sätt ge er en fullständig genomgång av denna strömnings historia, Det är inte heller syftet med denna artikel. Istället får ni nöja er med följande blygsamma sammanfattning. Under 1700-talet reste Muhammad Wahhab genom det Ottomanska riket och jämförde det han observerade med hur han föreställde sig att Islam var menat att praktiseras enligt koranen. Utifrån sin observation av vad han ansåg vara ett polyteistisk kätteri grundade han Wahhabismen som till en början var vad som bäst kan beskrivas som en väckelserörelse. I denna rörelse förkastades alla inslag som ej kunde härledas till Koranens urkunder. Till detta kan kortfattats sägas vara, Sufism, rationalism vallfärder till helgedomar, kloster eller platser där lokala mirakel sägs ha inträffat.

Det som dock kan sägas karaktärisera IS som en fascistisk strömning snarare än reaktionär i kontrast till andra militanta salafistiska grupper är först och främst det territoriella anspråket, det andra är korporativismen. Av det vi vet om IS statsbyggande ambitioner är det tydligt baserade på korporativistiska principer men med en kapitalistisk produktionsmodell. Där staten och krigsmakten monopoliserar intäkterna från den ekonomiska infrastrukturen i form av oljeinkomster., skatter och tullavgifter. Korporativismen verkställs av domstolar som mäter ut straff snarare än prövar huruvida ett ärendes saklighet. Det som talar mot att IS är fascistisk är att fascismen alltid haft som sitt mål att mobilisera stora lager av samhället, utifrån det perspektivet är det svårt att argumentera för att IS är en fascistisk rörelse. Rörelsen är reaktionär men det finns inga bevis för att den söker bygga en massrörelse.

Det har sagts att konflikten i Syrien präglas av ett inbördeskrigets logik snarare än ett renodlat krig. Det stämmer i det avseendet att IS har åtagit sig att homogenisera nationen, de ser inte sig själva endast som muslimer utan som de enda muslimerna. Utifrån den självbild och i inbördeskrigets dynamik innebär det en önskan att rensa ut kurder, kristna araber, icke-praktiserande och avfällingar.

Det måste dock tillstås att denna vilja att skapa ett homogent samhälle inte är exklusivt för fascismen, vilket mängder av historiska exempel visar. Att anföra detta som ett bevis för att IS är en fascistisk rörelse är antingen intellektuellt ohederligt, eller så används en så vidlyftig definition av fascism att begreppet blir oanvändbart. Kort sagt antingen är definitionen så pass specifik att det blir omöjligt att applicera den på något annat än NSDAP och PNF eller så blir den så universell att epitetet går att klistra på i stort sagt varje politisk rörelse.

Denna artikel svarar slutgiltigt inte på huruvida det går att klassificera IS som fascistisk eller reaktionär men det blir tydligt att frågan är långt ifrån avgjort och styrd av vilken definition av fascism som anläggs. Tydligt är att det välvilligt går att finna spår av fascismens politiska praktik. Dessa spår står dock även att finna i allt från Manifest destiny till det koloniala projektet. 

För inte allt för längesedan ansåg den radikala vänstern i en anda av Anti-imperialism att grupper som IS, ”moderata” rebeller och talibanerna var en progressiv kraft ställd i relation till ”USA-imperialismen” Därmed blundade man välvilligt för det faktum att folkliga eller sekteristiska uppror inte nödvändigt vis är progressiva. Över tiden har besattheten av USA-imperialismen som förhållningssätt förlorat sin attraktivitet och återfinns endast hos små kommunistiska partier vilket blev tydligt i Är Proletären besatt av USA?

Annonser

En kommentar Lägg till

  1. melankoli skriver:

    Intressant perspektiv på IS/ISIS/daesh tips är att du lyssnar på en svensk tiger om modernismen i mellanöstern. Intressant trots att tok-Arnstad håller i rodret.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s