Det pyr i mina franska nerver.

Det tillhör inte vanligheterna att denna blogg kommenterar dagsaktuella händelser. Vanligen eftersom det i stundens hetta är svårt att med bibehållen skärpa förhålla sig till händelsen.
Det är kanske så att det är upp till framtida generationer att beskriva vår zeitgeist i allmänhet och konsekvenserna av attentaten i Paris i Synnerhet.
I inledningen till det tredje rikets uppgång och fall skriver William L. Shirer att en kritik mot utgivningen av hans verk var att historiker inte bör ägna sig åt något senare än Napoleon kriget.
Thukydides å andra sidan skriver i Peloponnesiska kriget att han levde under hela kriget och var gammal nog att förstå de olika händelserna och vad de skulle innebära för de Grekiska statsstaterna. Jag gör mig ingen illusion om att placeras med dessa framstående skriftställare dock anser jag att i denna unika situation finns fog för att titta på samtiden snarare än det förgångna.

Som vid alla kriser är det första dygnen efter händelsen ofta ett virrvarr av motsägelsefull information och paradoxala uttalanden. Detta är dock klarlagt, det högsta dödsantalet vid ett attentat i Frankrike i modern tid ägde rum den 13/11 2015.
Detta kommer att leda till implementerandet av en rad åtgärder som syftar till att skydda fransmännen och söka upp och bestraffa de skyldiga.
Åtgärderna kommer troligen att presenteras som ett tillfälligt svar på händelsen. Stängningen av gränsen som deklarerades samma dag är ett sådant exempel. Många av dessa inskränkningarna av medborgarnas grundläggande fri-och rättigheter kommer I svallvågorna av attentatet att permanentas.
När attentat av denna kaliber inträffar måste staten visa för sina medborgare att det finns en beredskapsplan. Statens våldsmonopol måste legitimeras. Detta görs inte genom att mana till eftertanke och besinning. således är det ingen vild gissning att det inom kort kommer att publiceras filmer där Direction de la surveillance du territoire (DST) tillsammans med Gendarmerie nationale (GN) sparkar in dörrarna på förortslägenhter och mosker i jakt på terroristernas kolloboratörer.
Det är inte heller en helt ogrundad spekulation att DST och i förlängningen regeringen har tappat bollen fullständigt. Ett så här välplanerat och kordinerat attentat talar för en smärre operation som uppenbarligen gått DST fullständigt förbi. I en sådan situation kommer säkerhetspolisen och regeringen att fatta en mängd mindre genomtänkta beslut för att rädda ansiktet.
Med tanke på vad som framkommit är det väl en inte helt okvalificerad gissning att det är Daesh som ligger bakom dådet. De räknar nog kallt med att Frankrike nu är nödgade att inleda en väpnad offensiv mot Daesh infrastruktur, men det de primärt söker är ett islamofobt gensvar. De söker skapa ett generaliserat angrepp på alla Frankrikes muslimer. Därmed kommer deras hegemoni att stärkas, och deras verklighetsbeskrivning uppfattas som en realitet. Daesh hegemoni såväl som islamofobernas syftar till att förfrämliga medborgare från varandra, den tidigare grannen eller kollegan blir först och främst muslimen.

Med utgångspunkt i liknande händelser kommer den mer konspirationistisk lagda vänstermiljön att fokusera på de första dygnens kaotiska rapportering,
motsägelsefulla detaljer kommer att förstoras upp till orimliga proportioner.
Givetvis kommer USA och Israel att pekas ut som terrorismens egentlige arkitekter och upphovsmän. En hållning som kommer att alienera dem från samhällsdebatten och kasta en skugga over den mer rationellt sinnade vänstern.
Från vänsterliberalt håll diskuteras redan medialogik och människors empati med offren sätts i relation till valfri vidrig händelse I Syrien. Detta är I mångt och mycket en elitistisk hållning där vanliga människors empati för offren förringas, som onyanserad och ett resultat av det post-koloniala arvet.
Det är djupt intellektuellt ohederligt och I ärlighetens namn direkt korkat.
I oktober alltså samma månad som attacken på Krongården i Trollhättan där två personer mördades, dog det enligt Syrian Obeservatory for human rights. 4025 människor i Syrien varav 960 civila. Jag har dock svårt att se att vardagsrasismen, rummet eller andra vänsterliberalier skulle ställa dessa händelser i relation till varandra eller peka på ett antagonistiskt förhållande mellan det ena ställningstagandet och avsaknaden av ett ställningstagande för de döda i Syrien under samma period.
Som en parantes kan nämnas att denna hållning inte så lite påminner om den som högerradikaler intar när de jämför civilsamhället och den politiska sfärens reaktioner på dubbelmordet I Trollhättan och dubbelmordet på Ikea i Västerås.
Sammanfattningsvis är denna hållning djupt alienerande från folkflertalet men då den inte på något vis har en politisk eller metapolitisk inverkan kan den nog snarar ses som resultatet av interna diskussionsklubbar utan reell påverkan på någon eller något utanför rummet.

Det är min personliga uppfattning att det inte råder någon konflikt mellan att å ena sidan solidarisera sig med Parisborna och å andra sidan förstå att detta kommer att leda till en backlash för de parisbor med brun hud och arabiska namn.
Troligen kommer det att påverka diskussionen kring ett Svenskt NATO medlemskap, det är dock en fråga som förtjänar en betydligt djupare analys och det av bättre bloggare än jag.

Oavsett vilken hållning  du som läsare intar vill jag avsluta med ett citat från Gramsci,
Jag hatar de likgiltiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s