Den demokratiska parodin: Etiopien 2015

Vart femte år bjuds det Etiopiska folket in av det regerande partiet för att delta i det redan på förhand avgjorda valet. Söndagen den 24 maj 2015 var det återigen dags för den demokratiska parodin. sent skall syndaren vakna men här är en kortfattad valanalys

 

Med de flesta av oppositionens partiernas ledare antingen fängslade eller i exil. Befolkningen fastlåsta i en kvävande politisk rädsla och det styrande partiet fullständiga kontroll över media var valet som sådant avgjort sedan länge,  talade för detta är att EU som haft observatörer i landet vid valet 2005 och 2010 valde att inte ha observatörer på plats i år eftersom det endast skänker legitimitet till farsen och ökar regeringens trovärdighet.
När alla röster räknats av den etiopiska valmyndigheten deklarerades att det regerande partiet vunnit 442 riksdagsplatser av totalt 547, därmed hade oppositionen vingklippts.

Merera Gudina ordförande för Oromos federala kongress beskrev regeringspartiets valseger som ett väpnat rån i stor skala.
Dagarna innan valet utmärktes främst av regimens arrogans och paranoia, Regeringen placerade mängder av säkerhetsstyrkor och pansarvagnar på gatorna i huvudstaden och Bahir Dar. Flera månader innan valet kunde vem som helst som misstänktes för subversiv verksamhet arresteras och fängslas, bevis fabricerades och de domar som dömdes ut bröt mot all existerande praxis. Domstolarna fungerar endast som regeringens förlängda arm.

Tillskillnad från det styrande partiets påståenden var detta inte ett demokratiskt val och det finns inte några konkreta bevis som talar för att Etiopien är ett demokrati. jag har tidigare publicerat ett längre och detaljrikt inlägg som redogör för Etiopiens historia, Etiopien: den ouppmärksammade revolutionen.
Kortfattat är Etiopien en diktatu,r den sittande regeringen utgörs av koalitionen Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front (EPRDF) Som har styrt med järnhand sedan 1991. När de ledde den våldsamma revolten mot Derg regimen höll EPRDF en hög svansföring och talade varmt om demokratiska reformer och frihet.
Historien har gång på gång visat att de handlat i strid med demokratiska principer, mänskliga rättigheter och internationell lag.
Allt från internationella NGOs som human rights watch och Amnesty till EU och Förenta staternas  utrikesdepartement är väl medvetna om EPRDF natur och metoder, vilket gör dem till en av de mest repressiva regimer på kontinenten.
The Committee to Protect Journalists (CPJ) konstaterade att i upptakten till valet arresterades oberoende journalister systematiskt, företag som tryckte och distribuerade tidningar hotades och vandaliserades. Redaktörer stämdes och genom ett absurt användande av lagar sattes munkavel på regim kritisk media.
Regimens modus operandi var att använda sig av antiterrorist lagar mot alla och envar som vågade kritisera regeringen

                                 Demokrati och utveckling
EPRDF talade under valrörelsen om nationens ekonomiska utveckling.
Det stämmer att under det senaste årtioendet har landet sett en ökning på mellan fyra och nio procent bruttonational produkt.
BNP är bara en indikator på ett lands framgång och till det en väldigt smal sådan.
Det breda folklagrets ekonomiska situation beskrivs inte utifrån denna parameter.

Ungefär hälften av Etiopiens federala budget utgörs av bistånd totalt 3,5 biljoner dollar. Detta placerar Etiopien på andra plats efter Indonesien  när det kommer till länder som erhåller störst externt bistånd. (Undantaget krigshärjade länder som Irak och Afghanistan) Human Rights Watch konstaterar att landet befinner sig på plats 173 av 187 länder avseende fattigdom. 39% av befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen (1,25 dollar/dygn)
Inkomsten per capita är bland de lägsta i världen och mindre än hälften av resten av sub-sahara.
Enligt The guardian kan den växande ekonomisk ojämlikhet riskera att underminera den politiska stabiliteten och legimitet som ett utvecklings-land är i starkt behov av. Enligt samma tidning är frågan om vem som tjänar på den ekonomiska tillväxten en mycket omdebatterad fråga i Etiopien.
Bland majoriteten av befolkning är debatten omöjlig till följd av repression och svaret är solklart, de är mycket medvetna om vem som är vinnaren. Som alltid är det minoriteten vid makten, de som har kunskap och medel att kapitalisera på utländska investeringar.

Några av de som lider till följd av regeringens utvecklingspolicys är de 1,5 miljoner medborgare som riskerar att tvångsförflyttas och få sina landområden konfiskerade och omvandlade till industriella jordbruk av utländska multinationella företag var syfte är att odla grödor för export snarare än för folket.
De som tvångsförflyttas är främst urinvånare som under regimens universellt kritiserade ”by-program” orsakar en urholkning av uråldriga livsstilar och traditioner, omöjliggör självförsörjning  och urvattnar deras kulturella arv.

Allt motstånd bemöter regimen med batonger, kulor och kolvar.
Det är ett dokumenterat faktum att tortyr och systematiska våldtäkter används av säkerhetstjänsten för att kuva landsbygdsproletariatets motstånd.
De som tvingas bort från sin mark erhåller ingen ekonomisk kompensation och lägren som EPRDF placerar dem i saknar grundläggande infrastruktur som vatten, avlopp, sjukvård eller skolor.

Ekonomisk tillväxt är inte synonymt med demokrati, dock är tillväxt vitalt för att bemöta den skyhöga fattigdomen i Etiopien men det måste vara en demokratiskt hållbar tillväxt. Demokratin kan endast växa ut ur folkdjupet en demokrati utan verkligt deltagande är endast en fars.
Premiärministern Hailemariam Desalegn beskrev Etiopien som en spirande demokrati, ministern menar att Etiopien är på rätt väg för att demokratisera landet, Detta är nonsens, yttrandefrihet, föreningsfrihet och pressfrihet är grundläggande fundament i en demokrati. Ingen av dessa existerar för närvarande i Etiopien.

EPRDF är inte endast ökända för att förneka det etiopiska folket grundläggande demokratiska friheter i många områden bedriver de statsterrorism Ogaden regionen och övergreppen mot Oromo folket är endast två exempel av många fall där brott mot mänskligheten begås av regimen.
Valet 2015 var inget annat än en förolämpning mot Etiopiens folk. Ett folk som hotas, tystas och trampas på av en brutal, arrogant regim som talar om demokratisering men handlar i strid med alla demokratiska ideal.

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s