Hur den amerikanska högern definierar rasism

Fallet Sherrod inträffade i efterspelet av att NAACP uppmärksammade rasism inom Tea party-rörelsen. Efter att Tea-party i flera år behandlats som en legitim politisk rörelse av massmedia och den politiska klassen istället för en rörelse som byggt sin grund på rasistiska föreställningar av främst latinos och ett skuldbeläggande av dem för nationens tillstånd. Den neokonservativa bloggaren Andrew Breitbart hällde bensin på elden genom att i respons till NAACP utspel publicera en redigerad video och artikel där han nedvärderade Sherrod och presenterade tesen att det i själva verket var hon som i sin roll som tjänsteman diskriminerade vita lantbrukare. Sherrod beskrev själv uppvuxen i södern och sprungen från en släkt av jordbrukare. hennes barndom hade formats av det apartheid som rådde i regionen, Samma år som afro-amerikaner gavs rösträtt dödades hennes far av en vit extremist, en jury bestånds uteslutande av vita frikände mannen, Trots detta nådde Sherrod insikten  att vanliga vita lantbrukare även de var offer för kapitalismen. Obama administrationens reaktion på Breitbarts smutskampanj var tragiskt nog förväntad. Under hela konflikten yttrades inte en stavelse om den envisa rasismen i USA. När NAACP som stundtals är långt från en stridbar organisation på organisationens landsmöte anförda av sittande ordförande Ben Jealous offentligt fördömde rasismen i Tea-party rörelsen och därför mottog en serie mord och bombhot, valde Michelle Obama att använda sin tid som huvudtalare för att prata om övervikt bland barn i det svarta samhällena När den fabricerade videon blev viral valde NAACP att offentligt kräva Sherrods avgång. Genom att jämställa rasismen i den falska videon med rasismen i  Tea-party rörelsen så tog man eggen av den hårda kritiken som framförts mot tea-party rörelsen. Uppenbarligen, efter att just antagit en resolution mot rasismen i tea-party rörelsen kände NAACP att deras budskap skulle urvattnas om de inte direkt tog avstånd från vad man trodde var rasism hos Sherrod. Även efter att historien om det fabricerade videoklippet avslöjades och NAACP insåg sitt misstag samt bett om ursäkt till Sherrod, Insisterade NAACP på att den aldrig använde dubbla måttstockar när det kom till att mäta civila och mänskliga rättigheter.  Organisationen släppte ett Pressmeddelande där de klargjorde ”nolltolerans mot rasistisk diskriminering oavsett om det utövas av svarta vita eller andra grupper” Dessa försök att nivellera rasistiska handlingar ”praktiserade av svarta vita eller andra grupper” fördunklar vilka som var de historiska och nutida offren för rasism i USA. De umbäranden den vita arbetarklassen drabbas av är främst ett resultat av rådande klass strukturer. I dag finns det inga tendenser som pekar på eller maktstrukturer som möjliggör strukturell rasism mot vita i amerika. I dagsläget utgörs förespråkarna för antivit rasism i USA främst av högerradikaler med en agenda mot sociala program etablerade för att hjälpa afro-amerikaner. Afro-amerikaner som inte enbart kom som slavar till nationen utan även diskriminerades systematiskt hundra år efter att slaveriet avskaffades. Medborgarrättsrörelsen och black power eran var vital i exponerande av rasismen i det amerikanska samhällets hjärta samt kräva lagändringar i syftet att öka jämlikheten och möjligheterna för afro-amerikaner. Som ett resultat av denna kamp var i början av 1970-talet fattigdom bland afro-amerikaner halverad, Mängden afro-amerikaner som fick tillgång till högskolor och universitet mångdubblades. Dessa reformer transformerade afro-amerikaners livsbetingelser och gav upphov till ett svart mellanskick. Trots antirasismens historiska segrar i Amerika är USA stadigvarande ett djupt rasistiskt samhälle där afro-amerikaner diskrimineras i arbetslivet, bostadsmarknaden hälo och sjukvården och utbildningsväsendet och framförallt det juridiska systemet. Det är i denna kontext som NAACPs förkastande av all rasism blir förvirrande och historielös. Det är även därför medias beskrivning av  NAACP och olika Tea party grupper som varandras spegelbilder är direkt kontrafaktisk. NAACP har ett flertal brister historiskt såväl som aktuellt men det skall sägas att NAACP har under sin hundra åriga existens varit en viktig aktör i kampen mot rasism och diskriminering av Afro-amerikaner. Tea party rörelsen å andra sidan är vitmakt grupper som White Citizens’ Councils (WCW) moderna arvtagare. Det går en linje från  WCW och tea party rörelsen i den vulgära avsky för mörkhyade migranter och  misstanke gentemot statliga program riktade till fattiga. Trots uppkomsten av et svart mellanskick och svart representation i det vita huset har afro-amerikaner kontinuerligt fått det värre i USA.  När denna artikel skrivs är arbetslösheten bland afro-amerikaner 16% och 9 % bland vita. Enligt konservativa förklaras denna skillnad med en variation av teorier som rör allt från biologi till kultur. Den verkliga förklaringen står att finna i exploatering och rasism. Med utgångspunkt i  färgblindhet har högern attackera de skrala sociala program som finns kvar i följderna av 60 och 1970-talets kampcykler. Högern hävdar att dessa program som endast riktar sig till afro-amerikaner och andra minoriteter per definition är rasistiska. Det var i denna kontext som Reagan administrationen använde amerikanska kommissionen för medborgerligarättigheter och justitiedepartementet inte för att bekämpa vardagsrasismen och strukturell diskriminering utan för att angripa inkovteringsprogram på basis av att eftersom dessa program använda etniska kvoter var de de-facto rasistiska. Detta förändrar förutsättningar för samtalet fullständigt. Rasism är inte längre strukturellt och systematisk exploatering utan varje tillfälle där  den etniska frågan uppmärksammas. Utan en stark antirasistisk rörelse i  en tidsanda präglad av högerns förskjutning av det politiska samtalet, där afro-amerikaners fattigdom och arbetslöshet ses som resultatet av individuella misslyckanden. Detta i kombination med det demokratiska partiets högervridning under 1980-talet har resulterat i att det i media såväl som i politiken finns lite motståndskraft mot denna nya definition av rasism.  vänsterliberala organisationer som satt sin tillförsikt till det demokratiska partiets framgångar har anpassat sig till det nya budskapet framfört av partiet om personligt ansvar som central förklaringsmodell för svartas umbäranden och oproportioneliga fattigdom. Att hålla Obama administrationen ansvarig för denna utveckling vore i en Europeisk kontext naturlig men i den amerikanska är en sådan strategi synonymt med att kratta manegen för högern. I avsaknad av en oberoende politisk gräsrotsrörelse som kan utmana högerns beskrivning av rasism, kommer högern att fortsätta att forma och dominera debatten  och diskussionen om rasism i landet. Viktiga lärdomar kan dras av antirasister i Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s