Identitetspolitik. Kejsaren är naken!

För drygt tio år sedan gick jag regelbundet på möten i den ”politiska” gruppen A-forum. Gruppens syfte var rätt oklart och jag kan inte säga att jag definierade mig som anarkist utan deltog i första hand på möten eftersom jag såg det som en möjlighet att utveckla mitt teoretiska ramverk och få en större förståelse för samtiden genom anarkistiska glasögon. Gruppen hade adopterat tripple-oppression teorin, vilket får ses som en föregångare till intersektionalism. För den som är intresserade av teorins evolution så kan nämnas att den nådde Sverige via en översättning av AFA-stockholm därefter blev den under ett par år den dominanta ideologin inom den autonoma vänstern för att sedan upptäckas av universitet och där vidareutvecklas. Ideologin syftar till att förklara hur kapitalism, sexism och rasism samverkar. Fler förtryck har tillkommit och jag använder den generiska termen identitetspolitik för att beskriva denna strömning.Ideologiskt har vänstern kanske redan passerat ett vägskäl och inte nödvändigtvis det vänstra.. Om definitionen av förtryck vilar på en identitets bas istället för en materiel bas framträder ett förtryck som saknar en inneboende förutsättningar för någon revolutionär praxis eftersom det inte kan existera någon solidaritet i en teori som atomiserar utifrån multipla identitetsmarkörer för att sedan höja dessa distinkta molekyler ovanför den fundamentala grunden som delar upp produktionsättet i en arbetande och ägande klass Följande påståendet är i vissa segment av vänstern kontroversiellt, den enda basen för en revolutionär enighet är klass eftersom rådande produktionsförhållanden såväl som historiens gång är determinerad av klasskampen. Det är visserligen rätt och rimligt att förkasta den essentiella synen på klass där proletariatet automatiskt utgörs av vit heterosexuell man hemmahörandes i industrin då den ger upphov till sin egen identitetspolitik. Det är dock felaktigt att ersätta detta synsätt med en post-modern skillnadspolitik, vilket konkret innebär en ny identitetspolitik istället för den gamla. Att argumentera för att proletariatets sammansättning definieras av dessa olika förtryck är inte det samma som att klänga sig fast vid en politik som endast utgår från de olika förtrycken separerade från den materiella basen som klass utgör, omvandlade till abstraktioner som korsar och tvinnar sig snarare än olika divisioner av klassen. Klassen kan styras av uppkomsten av dessa förtryck men simultant är det klasskampen som lägger grunden för förtryckens eller snarare exploateringens dynamik och utveckling Det är således av största vikt att förstå klass som basen för revolutionär kamp. Intersektionalism är på många sätt en banal teori. Det är ett faktum att klass, etnicitet sexualitet och nationalitet korsar varandra. Att belysa detta faktum är lika användbart som att påtala det faktum att mörka moln i regel betyder att det snart skall regna. Ingen identitetpolitik så som den förespråkas av post-modernisterna har inte bidragit med något signifikant utöver att informera om det uppenbara faktum att förtryck korsar och överlappar varandra, Detta är inget nytt afro-amerikanska feminister och kommunister belyste den här kausaliteten för närmare femtio år sedan. Det indentitetspolitiken generellt missar är att analysera eller besvara hur och varför de överlappar och framförallt misslyckas det med att formulera och utveckla en praxis som främjar enighet i klassen. Intersektionalism blir då ett uppmärksammande av olika projektilbanor som råkar korsas av ingen annan anledning än att de gör det snarare än att utveckla en precis epistemologi. Marxister har länge analyserat hur olika förtryck samverkar i klassen som är den sista instansen snarare än ytterligare en identitetspolitisk projektilbana. Om vi föreställer oss att uppdelningen i en ägande och en exploaterad klass bara är ytterligare ett potentiellt förtryck och inte utgör den materiella basen för förtryckens och dess samverkan kan identitetspolitik inte utmana kapitalismen utan erbjuder endast en möjligheten att moralisera över den. Det finns ett flertal ansatser av marxister att förkasta identitetspolitik de flesta har dock slutligen reifierat identitetspolitikens innehåll. Exploatering har fått ge vika för det idealistiska förtrycket. Rent generellt har försöken att gå bortom synen på proletariatet som endast ett industriproletariat utgjort av vita män inneburit ett försök att koka ner identitetspolitiken till användbara redskap, tendensen är att i ett försök att gå bortom det ena lutar vi oss för mycket på det andra. Detta misstag är rimligt i ljuset av den ortodoxa marxismens historia, det är dock fortfarande ett misstag, Om vi som marxister skall gå till botten med identitetspolitikens brister måste vi erbjuda något mer och bortom de simplaste och idealistiska substituten för marxismen. Identitetspolitikens moder är den språkliga vändningen och dess arvtagare är den lingvistiska idealismen där användandet av ord och fraser snarare än den materiella grunden för förtrycket problematiseras. I klartext är inte problemet vilka ord poliser använder för svarta, utan det faktum att det existerar materiella förutsättningar för att mörda dem i berått mod och använda nedvärderande begrepp för att beskriva dem.  Även i de fall där identitetspolitiker föreställer sig att de bekämpar exploatering är det i själva verket en kamp mot yta och form snarare än innehåll. Det finns en bristande insikt om sakernas tillstånd, de som saknar förmågan att använda rätt fraser och terminologi är inte per definition de som upprätthåller förtrycket, parallellt den grupp som behärskar terminologin som möjliggör att de kan maskera sina fördomar är inte per definition de som lider under eller går i fronten mot  förtrycket. Denna språkliga idealism blir inget annat än en övning i rättfärdigande av individen då den omöjliggör en praxis av mass pedagogik basead på verklig förändring av de materiella omständigheterna. Istället förläggs fokuset på atomiserade privilegier och korrekt språkbruk. Det blir medvetet ignorant när den förväntar sig att kamrater och potentiella allierade ska spendera sin tid med att grundligt väga varje ord på en guldskål på bekostnad av att förändra basen som överbyggnaden vilar på. Moralismen blir förhärskande. Det finns i vänstern ett otal kamrater som genom identitetspolitiken får möjlighet att rättfärdiga sin avsaknad av praxis. Det är inte en slump att de minst aktiva i att bygga proletära allianser också är de mest rigida förespråkarna för identitetspolitik. Det är i själva verket identitetspolitikens teoretiska ramverk som möjliggör det, Då det enligt identitetspolitikens inneboende logik är omöjligt för en grupp att förena  sig med en annan då de saknar samma kroppsliga erfarenhet. Om teorin inte beväpnar oss med verktyg som förenar oss vilka värden har den då utanför universitet? Frågan som måste ställas är varför identitetspolitiken främst har sitt huvudfäste i det urbana väst?
När identitetspolitiken teoretiserar om subaltern har förmåga att tala för sig själv och avgör på vilket sätt subaltern skall tala för sig själv för att bli förstod som subaltern. Kan vi vara tvungna att ställa oss frågan om inte identitetspolitiken av idag inte är mer än en radikal strömning i småborgligheten, en produkt av arbetararistokratin idealism. Identitetspolitiken fastlåsning vid terminologi och yta bortser från det faktum att även om den språkliga dragkampen och makten över ordet skulle landa i en begreppsaparat som är jämlik och neutral är rådande produktionsförhållanden och samhället inte neutralt eller jämlikt och saknar inneboende förmåga att vara det.

Annonser

En kommentar Lägg till

  1. nebuchadnezzar skriver:

    Intressant att det var vad du tog med dig från artikeln. Skulle den vara mer relevant om jag satt i rullstol och kom från Syrien?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s