Förutsättningar för upproret i Baltimore: En granskning av kommunfullmäktiges relation till de segregerade områdena.

Det har skrivits tidigare men det tål att upprepas, polisbrutalitet är ensamt inte en förutsättning för att uppror skall flamma upp i massiv skala. Närhelst segment av den svarta populationen reagerar på polisbrutalitet eller mord genom öppna konfrontationer med ordningsmakten är det frestande att anta att lösningen på problematiken ligger i att förbättra och reorganisera polisen genom att tillsätta utredningsgrupper i syftet att undersöka polisens strategi och metoder. Den typen av förslag skjuter bredvid målet då hänsyn ej tas för det uppenbara, demonstrationerna och konfrontationerna orsak står primärt inte att finna i  polismaktens tjänstefel och rasism. År 1910 köpte en afro-amerikansk jurist en bostadsrätt i Baltimore, Innan dess var det aktuella området huvudsakligen befolkat av vita. Baltimore kommunfullmäktige bemötte detta genom att lagstifta om en särskild segregations akt som innebar att afro-amerikaner tilldelade specifika kvarter. Den demokratiska borgmästaren,  Barry Manhool förklarade syftet med nya policyn:
Svarta skall sättas i karantän i slummen, därmed kommer oron och osäkerheten i staden att reduceras, sjukdomar kommer ej att spridas till närliggande vita bostadsområden och bostadsvärdet i vita områden skyddas
1917 beslutade USA högsta domstol att förordningar i stil med Baltimores segregations akt stred mot konstitutionen, inte som man kan tro för att det berövade afro-amerikaner rätten att bo var de hade ekonomisk möjlighet att bosätta sig utan för att den stred med  en grundläggande del av egendomsrätt,rätten att sälja till vem de så önskar. Tillföljd av att lagen utgjorde ett damoklessvärd för vita bostadsspekulanter

Baltimores demokratiska borgmästare James H, Preston bemötte detta genom att instruera stadens byggnadsinspektörer och departementen för folkhälsa att bötfälla bostadsägare för brott mot diverse byggnads och hälsolagar om de hyrde eller sålde bostäder till afro-amerikaner i företrädelsevis vita områden. Fem år senare formaliserade borgmästaren denna praxis genom att skapa kommittén för segregation och förordade statsadvokaten som ordförande för kommittén. Kommittén koordinerade bostads och folkhälsodepartementet med bostadsindustrin och lokala organisatörer ur det vita lokalsamhället så att de skulle äga såväl möjlighet som medel för att utöva påtryckningar mot vita i färd med att sälja eller hyra ut bostäder till afro-amerikaner.

I och med 1910 års segregations lag etablerade Baltimore en bostadspolicy som isolerade afro-amerikaner i slummen och kraftigt begränsade deras möjligheter att lämna ghettona. Dessa policys kastar än idag en skugga över staden som trots att borgmästare Rawling-Blake själv är afro-amerikan och den politiska majoriteten i staden utgörs av afro-amerikaner politiska representanter som alltid betonar en etnisk solidaritet i valtider. För den intresserade så finns ytterligare en artikel som problematiserar nuvarande borgmästare hantering av situationen på denna blogg.

Den Federala bostadspolicyn refererar en oproportionerlig stor del afro-amerikanska låg-inkomsttagare till segregerade bostadsområden och bort från medelklassensförorter. Närhelst unga svarta män i respons till polisbrutalitet eller direkta mord tar till gatorna och konfronterar polisen, så som i Baltimore den senaste månaden, är det frestande att utgå från en problemformulering som sätter förändringar av ordningsmakten främst. Bättre träning, ett slut på övervåld införandet av lokala volontärer, ett förbud av etnisk profilering med mera och införnadet av go-pro kameror för att nämna ett fåtal.Detta kan vara goda och nödvändiga åtgärder men den sortens problemformulering missar det uppenbara, konfrontationernas förutsättningar finns inte i polisens tjänstefel morden och övergreppen övergrepp utgör endast den tändande gnistan.
1968 till följd av hundratals upplopp över hela nationen tillsatte sittande president Lyndon B johnson en kommission som i sin rapport skrev följande,
vår nation håller på att splittras i en svart och en vit del, separata och ojämlika(…) Segregation och fattigdom har skapat etniska getton, en destruktiv miljö okänd för de flesta vita amerikaner
Kerner kommissionen skapade av Illinois guvernör Otto Kerner nådde en liknande slutsats ”Det vita amerikaner aldrig riktigt har insett, men det svarta aldrig tillåts glömma är att vita Amerika har haft djupa efterverkningar på gettot, Vita institutioner skapade det och vita institutioner upprätthåller det samtidigt som vita Amerika tillåter och möjliggör dess fortlevnad”
De senaste femtio åren har dess två parallella samhällen blivit allt mer segregerade och ojämlika, Även om en relativt liten svart medelklass tillåts integrera sig själv i den amerikanska huvudfåran har de som lämnats kvar blivit mer segregerade än de var 1968.
När Kerner kommissionen lade ansvaret på det vita Amerika och dess institutioner användes omskrivningar för att undvika att namnge de med huvudsakligt ansvar. Det var statsmakten, den federala, statliga och lokala som tillsatte och använde sig av uttalade raslagar, policys och praxis för att säkerställa att det svara Amerika levde i fattigdom och separerade från vita. Gettot i Baltimore uppkom inte som ett resultat av individuell diskriminering, inkomstskillnader, personliga preferenser, demografiska trender eller polisiär diskriminering utan genom målmedvetet handlade av regeringen i strid med konstitutionens femte, trettonde och fjortonde tillägg. Dessa brott mot konstitutionen har aldrig lett till någon upprättelse och idag betalas priset för dem i form av öppna konfrontationer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s