Mishimas mask: Konfrontation mellan framtid och tradition

Detta inlägg är menat som en inte allt för högtravande introduktion till en av mina litterära favoriter. Yukio Mishima. Mishima var en komplex individ, han förkroppsligade en paradoxal motsats extrovert och samtidigt djupt introvert, Blyg och samtidigt skamlöst utåtagerande. Livsbejakande i all sin dödslängtan. I denna post vill jag förutom att introducera er för Mishima även ur Mishimas perspektiv belysa  konfrontationen mellan det efter andra världskriget stukade Japan och Väst. Relationen mellan Japan och väster har alltid karaktäriserats av ambivalens och exotiserande Detta blir tydligt i mötet mellan traditionella japanska värderingar och principer och västerländska modernistiska värderingar. Den japanska sociologen Hitoshi Imanura har identifierat fyra västerländska principer som utgör potentiella konfliktytor i Japan. Dessa är,
-En mekanisk syn på världen.
-Tyngdpunkten på rationella och systematiska produktionsmetoder.
-Föreställningen om den autonoma individen.
-Varufieringen av all mänsklig aktivitet.

I spåren av den för Japan katastrofala utgången av andra världskriget, uppstod på allvar konfrontationen mellan modernismen och japansk kultur.
Denna konfrontation hade det nu omintetgjorda japanska kejsardömet försökt föregå genom att integrera österländska och västerländska värderingar genom att inkorporera dem i imperiet. Meji, Taisho och Showa-eran hade på allvar öppnat japan för västerländska influenser, förhoppningen om att uppnå en kulturell syntes låg nu krossade i  ruinerna av Hiroshima och Nagasaki. Efter kriget accepterade de flesta japaner den aggressiva amerikanska kulturimperialismen, ett fåtal främst intellektuella och författare som fruktade vad en amerikansk modernism skulle medföra försökte finna en väg ut ur vad de uppfattade som modernismens inneboende motsättning och problematik.
Det är genom en av dessa efterkrigstida japanska intellektuella, som vi får en inblick i den förnyade ansträngningen att öka avståndet mellan det traditionella och modernismen. Hans namn var Yukio Mishima och hans avtryck i japansk litteratur är outplånligt, Mishima var en kontroversiell författare och dramatiker under hela sitt liv var besatt av att bryta mot samhälleliga tabu och söka en ärorik död.
Denna livsåskådning problematiseras av det faktum att Mishimas försökte att integrera sin idealiserade syn på en meningsfull död  med de västerländska idéer som influerade honom. Följaktligen finns i hans noveller filmer och pjäser en ständig känsla av alienation och utanförskap som han upplevde i sin relation till vad han uppfattade som ett nytt västifierat Japan parallellt  försökte han förlika sig med modernismen i såväl Japan som i sina egna ideal.
I vilket fall så låg Mishimas stora hopp i den framväxande tanken på att vitalisera Japan genom sin filosofi om palingenesis genom dödskult och självutplåning. Detta blir extremt tydligt genom hans tragiska försök att uppvigla till en militär statskupp och det efterföljande självmordet. Detta självmord vittnar om att döden han så länge vandrat bredvid på sin höjd var en parodi av den offervilliga hjälten istället blev det smärtsamt tydligt att detta var finalen på den sista akten av en man som låtit sig mördades av sina egna ouppnåeliga ideal. Ideal han själv kände var glömda sedan länge och förkastade av en ytlig och materialistisk kultur.

Yukio Mishima föddes som Hiraoka Kimitake den 14 januari 1925. Kimitake styrdes under sin barndom av sin dominante och sjuklige farmor Natsu, som såg till att han tvångsomhändertogs från sin mor och fosterhemsplacerades i hennes hushåll. Största delen av sin barndom spenderade Kimitake isolerade i hennes hus.
Det är inte osannolikt att det var under denna period i Mishimas liv som han började utveckla sin besatthet vid evighet och död. Takao Hagiwara beskriver ett sådant scenario i sin artikel
”The metaphysics of the womb in Yukio mishimas The sailor who fell from grace with the sea”
Där han identifierar Mishimas besatthet av evigheten som en metafysisk livmoder där farmoderns hus jämförs med en livmoder, även om den ger näring och stabilitet så hålls han instängd utan möjlighet att interagera med en yttre värld. Ytterligare aspekter som talar för denna analys är det frekventa voyeuristiska inslaget i många av Mishimas noveller. Ynglingen Noboru i Sjömannen som föll i onåd hos havet står instängd i sin garderob och genom ett nyckelhål spionerar han på sin mor när hon älskar med sjömannen Ryuji. Denna upplevelse blir ett elddop för Noboru varmed han upptäcker och fjättras vid en evig universell ordning. Genom hela denna traumatiska upplevelse är Noboru ensam och isolerad tvingad att observera, instängd omöjliggörs all interaktion. Allt det okända han endast kan uppleva på avstånd antar en mystifierad form.
Det är ungefär vid denna tidpunkt i Mishimas barndom som hans livslånga fascination för döden etableras. I den till viss del självbiografiska Confessions of a Mask beskriver protagonisten Kochan sin fascination för mörka sagor. Särskilt en Ungersk saga där huvudpersonen dödas ett flertal gånger för att återupplivas skriver Mishima
Det centrala temat i Kochans fascination är dödslängtan. Det finns en självdestruktiv ådra i Kochan och i förlängningen även i Mishima,  Dikotomin ordning och kaos är karaktäristiskt för Mishimas litterära verk, den idealiserade ordningen är dömd att slitas i stycken av det allestädes närvarande kaoset.
Mishima var en arvtagare av två diametralt motsatta världsåskådningar, den rationella och den emotionella. Den rationella förknippade han med maskulinitet och västerländsk tradition och den emotionella med feminitet och japansk traditionalism. Mishima försökte skapa en maskulin japansk traditionalism genom att återknyta till självförbättring i form av bodybulding och självutplåning i form av seppuku, i de flesta fall kolliderade dock dessa två världsåskådningar våldsamt.
Detta tema av perfektion och förstörelse karaktäriserar mycket av Mishimas arbete och är en central del av hans personliga filosofi,. Tragedin är resultat av dragkampen mellan det rationella och det emotionella. I Mishimas Patrotism visar han resultatet av tragedin. I boken får vi följa en ung officer i imperiets arme som tvingas välja mellan lojalitet till sina officerare som har deltagit i en kupp mot kejsaren till vilken huvudpersonen svurit sin trohet. Då huvudpersonen inte klarar av att välja sida i konflikten beslutar han sig för att visa sin lojalitet och tilltro genom att begå självmord tillsammans med sin hustru. Tidigt i boken förstår läsaren att kuppen inte är en förevändning för en stor konflikt utan en möjlighet för huvudpersonen att genomföra den ärorik självutplåning.
Att Mishima såg sig själv som resultatet av tragedin och med en stark dödslängtan är ställt utom allt rimligt tvivel. Det finns otal med intervjuer där han talar om sig själv i nästan dualistiska termer. Ett obehagligt exempel på detta är att han i filmatiseringen av patrotism själv valde att spela huvudperson, med facit på hand är det tydligt att detta för Mishima är generalrepetition inför vad som komma skall.
I sun and steel skriver Mishima “The romantic impulse that had formed an undercurrent in me from boyhood on, and that made sense only as the destruction of classical perfection, lay within me… Specifically, I cherished a romantic impulse toward death.” Mishima spenderade femton år med att inspirerade av antika Greklands estetik bygga upp sin kropp.
Dock levde han ständigt missnöjd över att han missade vad han själv upplevde som sin generations enda chans till en ärorik död och möjligheten att vara del av en sak större än sig själv. Mishima har själv beskrivit hur han under andra världskriget som artonåring längtade efter en meningsfull död, han beskriver hur han ej kände sig förbered för den. Mishima ansåg sig sakna fysiken för en dramatisk död, det smärtade hans stolthet att han tillåtit sig själv att överleva kriget. Han ansåg sig blivit lurad av historien och vilseförd av modernismen. Mishima föraktade det samhällstillstånd han befann sig i och som ett resultat av detta föraktade han Japans framtid.
I cannot have much hope for the future of Japan. As days pass, I feel more and more deeply that if things should proceed this way, “Japan” might end up disappearing. Japan might disappear, and in its place, a large economic country, which is inorganic, vacant, neutral, medium colored, wealthy, and shrewd, would remain at one corner of the Far East. I don’t feel like conversing with those people who think that that is all right.”
När Mishima försökte ta over SDF kasernen I Tokyo den 25 november 1970 syftade han till att iscensätta den rituella pånyttfödelsen av Japan. Det fanns inget hopp om att kuppen skulle lyckas och inte heller någon möjlighet att fly misslyckandet. Även om Mishima hade lyckats uppvigla trupperna så hade kuppen varit dömd att misslyckas det existerade inga materiella förutsättningar för framgång.
De som skulle ha ställt sig på Mishimas sida skulle antingen gått samma öde till möte som Mishima eller blivit avrättade. Mishima ämnade bli ett offerlammet, vars död skulle återuppliva Japan och så fröet för avslutningen av den västerländska kulturens inflytande över Japan.
Om Mishimas världsåskådning och handling verkligen syftade till att återupprätta den Japanska traditionalismen skulle en sådan omkullkastning genomsyras av blod, lidande och död, en vision som lockade snarare än skrämde Mishima.
Som en måttstock över hur framgångsrik Mishimas politiska strömning och världsåskådning var kan reaktionen på hans självmord användas. Den huvudsakliga reaktionen bestod av förvirring och återhållsamhet. I dag är det endast i mycket små sällskap och grupper av hängivna som Mishimas filosofi ges något utrymme. Det är som författar Mishima minns snarare än ideolog.
I Sverige är det främst inom den nya högern som Mishimas politiska dimension diskuteras. I vilket fall så belyser Mishimas kamp vikten av att förstå den komplexa relation som existerar i kraftfältet där modernism och tradition möts. Potentialen för att ett sådant spänningsfält skall uppstå är inte begränsad till endast I japan utan förutsättningarna finns i varje nation som befinner sig i en period karaktäriserad av politisk, ekonomisk och social instabilitet.

Rekommenderad läsning: av Yukio Mishima
Patriotism
Confessions of a Mask
Sjömannen som föll i onåd hos havet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s