Hegemonibegreppet del 2: Gramsci och fundamentala begrepp

För att söka förstå revolutionären Gramsci måste läsaren känna till grundläggande marxistiska begrepp. Även om det är min avsikt att förklara dessa begrepp på ett så enkelt sätt att det inte krävs några förkunskaper kan jag stundtals inte undvika att använda akademiska termer som en vanligtvis inte stöter på i dagligt tal eller skrift.
Detta eftersom jag annars inte kan återge Marx och Engels teorier på ett korrekt vis.

Determination
Allt i livet genomsyras av kapitalismen. Ingen relation är för helig och ingenting kommer undan varufeiringen. Våra tankar och individuella mål är ett resultat av hur produktivkrafterna organiseras människor föds enkelt uttryckt det, in i en process som är autonom i förhållande till den egna viljan, produktionsförhållandens karga verklighet kan inte rationaliseras bort utav ren och skär vilja. Det går inte heller att undandra sig kapitalismen då den som tidigare nämnts genomsyrar alla mellanmänskliga relationer.
Ett samhälles dynamik kan förstås i termer av ett system där den dominanta talordningen(diskursen) formuleras av den härskande klassen för att säkerställa kontroll over den underordnade klassen. Den senare exploateras av den förra.
Enligt Marx kommer den exploaterade klassen för eller senare alltid göra revolution mot den exploaterande. Den kommer även att producera sina egna idéer såväl som ekonomiska och politiska organisationer.

Profitkvotens fallande tendens
Denna lag är en av två fundamentala tendenslagar formulerade av Marx. Den innebär att bourgeoisien (borgarklassen) profit i förhållande till investeringen gradvis minskar, exponentiellt i relation till ackumulationen av kapital. Begreppet profitkvot avser förhållandet mellan mervärde och det totala investerade kapitalet. Mervärde avser det överskott som uppstår då kostnader för arbetarnas löner dragits ifrån värdet av produkten de framställer. Marx menar att med tiden kommer kapitalets organiska sammansättning öka i förhållande till det variabla kapitalet. Det konstanta kapitalet avser råvaror,nödvändiga maskiner, verktyg och byggnader. Det variabla kapitalet avser arbetskraft. Eftersom det enligt Marx endast är mänskligt arbete som kan producera nytt värde leder det till en gradvis minskning av profitkvoten. För att undvika detta måste mervärdekvoten ständigt växa i förhållande till kapitalets sammansättning. Det betyder sammanfattningsvis att exploateringen av arbetarklassen ökar och att kapitalismen måste underlägga sig nya marknader.

Klasskamp
Samhällets dynamik förstås enligt Marx i termer av ett system där den dominerande diskursen formuleras av bourgeoisien för att säkra kontrollen över proletariatet. Proletariatet exploateras av bourgeoisien och kommer så småningom att försöka förändra sin situation genom revolution. Den kommer även att producera såväl egna diskurser som politiska organisationer. Marx hävdade att klasskampen som föds av inneboende motsättningar i det kapitalistiska systemet skulle sluta antingen i form av samhällets gemensamma undergång eller i form av ett upphävande av kapitalismen till förmån för en kommunistisk emancipation. Socialism eller barbari.

Bas och överbyggnad
Detta blir delvis en upprepning som syftar till att på ett enkelt sätt söka förklara fundamentala delar av Marx determination. Enligt det marxistiska ramverket delas samhället in i två separata lager, Basen och överbyggnaden. Utifrån Basen uppstår all materiel produktion, pengar ting/objekt, produktionsförhållanden och utvecklingen av produktionskrafterna. De ekonomiska relationer som kapitalism ger upphov till.
Kort sagt allt som utgör och ingår i den fysiska världen.
Det andra lagret, överbyggnaden står för ideologi och politik, skapande strukturer och intuitioner. Det är här idéhistoria, drömmar tankar och kulturer härrör ifrån.
Enligt Marx kan överbyggnaden ses som tre olika skikt.

  • Det första som lagar och ideologiska uttryck som tydliggör det rådande produktionsförhållanden.
  • Det andra skiktet är de olika uttryck som härrör ifrån den härskande klassens specifika syn på världen.
  • Det tredje och sista lagret på överbyggnaden är den en process genom vilket människan blir medveten om den fundamentala ekonomiska konflikt som råder i det kapitalistiska samhället.

Den generella bilden bland akademiker är att Marx såg detta som en enkelriktad relation och som ett stelt och oföränderligt system. Där förändringar i basen ofrånkomligen leder till förändringar i överbyggnaden. Ett sådant exempel skulle kunna vara uppkomsten av internet och torrent tekniken (Basen), vilket ledde till förändringar i copyright och upphovsrättslagar (överbyggnaden). Dock saknar ett så stelt synsätt stöd i Marx och Engels verk oavsett, är det bland marxister i allmänhet och de som intresserar sig för kulturella frågor i synnerhet vanligt att uppfatta relationen mellan bas och överbyggnad som mer dynamisk således möjliggörs inkluderingen av en social och kulturell ansats i analysen av samhällens framväxt likväl som en materialistisk.

Enligt Gitlin (1994) var det Gramsci som i slutet av 1920 och början av 1930-talet, i skuggan av den växande fascismen och den västeuropeiska arbetarklassens misslyckande började analysera varför arbetarklassen inte nödvändigtvis var revolutionär- Varför den anslöt sig till fascismen. Gramsci ville utveckla marxismens förklarande förmåga i avseende att förstå överbyggnadens olika intuitioner han hävdade att det är centralt i klasskampen att formulera egen kultur och ideologi: Detta därför att tolkningsföreträde är centralt för att skapa legitimitet för den egna saken.
Gramsci var mer av en dialektiker än en determinist i det avseendet att han sökte bygga ett teoretiskt ramverk som erkände autonomin och oberoendet hos kultur och ideologin.
Ur ett Gramscianskt perspektiv vilar den härskande klassens makt på två viktiga fakta, Ekonomisk determination och intellektuell och moraliskt ledarskap

Vad innebär hegemoni?
Enligt Strinati (1995) Så kan politiska strömningar i samhället inklusive men inte endast begränsat till den härskande klassens, skaffa eller bibehålla sin dominanta ställning genom att försäkra sig om att bibehålla de underordnade grupperna inklusive arbetarklassens medgivande och samtycke. Detta görs genom konstruktionen av politiskt och ideologiskt konsensus. Vilken riktning och vilka uttryck detta ideologiska och politiska konsensus tar sig avgörs av den dominerande klassens intressen. Ett exempel är hur synen på sjukskrivna såg ut på åttio-talet jämfört med idag. Idag är det inte kontroversiellt att misstänkliggöra sjukskrivna. Det var det för trettio år sedan. Det är ett tydligt exempel på hur rådande hegemoni tar sig subtila uttryck och dess faktiska effekter kan observeras först efter längre tid. Idag kan en genom att hänvisa till sunt förnuft hävda att ensamkommande flyktingbarn nog egentligen är äldre än vad de säger eller att det nog är så att det finns ett utbrett fusk inom assistans-bolagen.
Hegemoni utgår ifrån klasskampen. Dess funktion är att forma och influera folkets tankevärld. Det är en serie idéer varigenom den härskande klassen söker erhålla den underordnande klassens ideologiska medgivande och därmed säkerställa sin egen position.

Frågan är då är hegemonikamp en strategi exklusive för den härskande klassen?
Nej i själva verket kan arbetarklassen utveckla sin egen hegemoni som en taktik för att ta kontroll över samhällets institutioner. Gramsci hävdar att det enda sättet för arbetarklassen att ta kontroll över institutioner och skaffa sig tolkningsföreträde, är att ta andra gruppers och sociala krafters intressen i beaktande för att sedan kombinera deras kamper med sin egen.

Om arbetarklassens kampenheter ska uppnå hegemoni, måste den enligt Gramsci tålmodigt nätverka och bygga allianser med sociala minoriteter på denna punkt är jag oense med Gramsci. Mina invändningar kommer jag att redogöra för vid senare tillfälle. Dessa nya allianser måste respektera nätverkets autonomi så att varje enskild grupp ges möjlighet att lämna sitt eget bidrag i det nya socialistiska samhället.
Arbetarklassens kämpande segment måste inkorporera de olika sociala kamper som ständigt förs i samhället i sin egen konfliktyta gentemot den härskande klassen.
Exempelvis måste kampen för avgiftsfri kollektivtrafik lyftas till en högre nivå där dragkampen mellan arbete och kapital är den centrala konflikten, och denna konflikt yttrar sig genom höjda priser i kollektivtrafiken, sämre villkor för de anställda chaufförerna. Motståndet yttrar sig genom exempelvis organiserade plankningskampanjer strejker och obstruktion. Genom denna inkorporering så stärks den kollektiva kampen i alla segment.

Hur bibehåller den härskande klassen sin ideologiska hegemoni över tid?
Hegemoni omjusteras och omförhandlas ständigt. Den härskande klassen kan utöva två typer av kontroll Gramsci beskriver dessa på följande sätt,
Den tvingande kontrollen: manifesteras genom direkt styrka eller hotet om våld Denna typ av kontroll finns ständigt i form av statens våldsmonopol. Dock blir den mer frekvent och öppen När statens hegemoniska kontroll är låg eller starkt hotad.
Den andra är konsensus kontroll: Den uppstår när individer frivilligt assimilerar den dominanta gruppens världsbild.

Hur övergår en dominerande hegemoni till en ny?
I perioder uppstår det kriser i kapitalismen. I vissa av dessa kriser börjar de styrande grupperna och dess institutioner att upplösas vilket skapar möjlighet för den underordnade klassen att transcendera sina egna begränsningar och bygga upp en bred rörelse kapabel att utmana den rådande ordningen och åstadkomma en skiftning av hegemoni, om ingen grupp är stark nog att uttnytja denna möjlighet. Kommer enligt Gramsci den styrande klassen att reorganisera sig och återta makten. Vilket i sin tur innebär en rekonstruktion av hegemonin men nu på basis av den styrande klassens reorganisering. Framgångsformeln för en revolutionär social förändring i moderna samhället beror inte på vad Marx förutspådde, det spontana uppvaknandet av klassens medvetande utan på föregående formering av nya intresseallianser och en alternativ talordning/hegemoni. Detta historiska block kan innan en revoltonär fas inträder, utveckla en koherent världsbild.

Är våld det enda sättet att underminera den dominanta hegemonin?
Nej sättet den dominerande hegemonin utmanas och undermineras går genom politisk basaktivitet. Genom att identifiera mikro och makrokamper och inkorporera dem i en större klasskonflikt. Vi måste förstå den distinktion som Gramsci formulerad rörande politisk basaktivitet/strategi. Denna strategi syftar till att konstruera det socialistiska samhället. Strategin har jag beskrivit i ovanstående stycke.

Krig genom manöver: Denna taktik innefattar trots namnet en frontal attack. Målet är en snabb seger. Denna taktik rekommenderar Gramsci för samhällen där det existerar en centraliserad och dominat statsmakt, som har misslyckats med att utveckla en stark hegemoni i civilsamhället. Exempel på detta är Ryska revolutionen 1917. Då denna typ av samhället inte existerar i väst-Europa finner jag det inte relevant att vidare beskriva den.
ställningskrig: Denna taktik syftar inte till en snabb seger, snarare är det en långsiktig strategi. Taktiken innebär ett sakteligen övertagande av institutioner. Intellektuella i den nya högern har benämnt denna strategi som ”Den långa marschen genom institutioner” Oavsett upphovsmännen är det ett mycket passande namn.
Det slutgiltiga målet är upprättandet av det socialistiska samhället, men det primära med denna strategi är att socialistiska krafter blir en maktfaktor genom ideologisk och kulturell kamp istället för att endast åstadkomma det genom politisk och ekonomisk maktkamp. Denna strategi föreslår Gramsci i de stater med en välutvecklad liberal-demokratisk parlamentarism, Främst i västerländska länder där statsapparaten inte är totalitär, utan istället utövar kontroll genom en stark hegemoni. Gramsci menade att så var fallet i det pre-fascistiska Italien. Dessa länder har ett mer omfattande och invecklad civilsamhälle som kräver en längre och betydligt mer komplexare taktik.
”De revolutionära krafterna måste ta kontroll över civilsamhället innan de kan ta kontroll över staten, på grund av detta måste de bygga nätverk av oppositionella grupper enade under en hegemoni, en hegemoni som inkräktar på och tränger undan den dominerande hegemonin”
Strinati

Hur kan vi i denna kontext förstå begreppet kultur och ideologi?
Med kultur avser Gramsci den sociala process inom vilket män och kvinnor definierar och skapar sina liv. Med Ideologi menar Gramsci ett värdesystem som ytterst syftar till att ge individers erfarenheter en innebörd i ett större sammanhang. Ideologi är utifrån Gramsci även de uttrycksformer och projektioner som utgår ifrån en specifik klass. Även det sätt som medvetande uttrycks och kontrolleras. Eller som Raymond Williams definierar det ” en misslyckad tolkning av hur världen egentligen är sammansatt”

”Hegemoni går bortom kultur, som tidigare definierades genom sitt insisterande på att relatera hela den sociala processen genom specifik distribution av makt och inflytande. Att säga att människor definierar och skapar hela sina liv är endast sant i en abstraktion. I vilket faktiskt samhälle som helst finns det specifika ojämlikheter (…) I ett klasssamhälle är primärt dessa ojämlikheter existerande mellan de olika klasserna. Gramsci insåg således nödvändigheten av att upptäcka den sammanhängande process som utgör dominans/dominering i en klasskontext.” Williams (1977)

Således, Med ovanstående inlägg i åtanke, vill jag att ni läsare föreställer er att en klass ”bygger” en specifik konkret ideologi, baserad på specifika och konkreta klassintressen. Denna ideologi, värdesystem eller om ni så vill teoreibildning Kommer att dominera resterande samhälle Detta värdesystem kommer att konstituera hegemonin som kommer att uttrycka sig som kärnan i nationens kultur. Om ovanstående påståenden är korrekta kan vi dra slutsatsens att media och populärkultur fungerar som instrument för att uttrycka den härskande klassens ideologi, som en integrerad del av kultursfären.

Rekomenderad läsning/källförteckning

Gitlin, Todd (1979), ‘Prime time ideology: the hegemonic process in television entertainment’, in Newcomb, Horace, ed. (1994), Television: the critical view – Fifth Edition, Oxford University Press, New York.

Williams, Raymond (1977), Marxism and Literature, Oxford University Press, Oxford.

Annonser

3 kommentarer Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s